Julefrid och ond, bråd död!

Jag undrar vad det är som gör att vi i juletider så väldigt gärna vill läsa deckare? Vad är det med julens fridfulla och kärleksfulla budskap som gör oss så blodstörstande? För faktum är ju att butikerna i dessa tider kryllar av extraerbjudanden och specialutgåvor med allehanda bestialiska eller mer romantiska mord.
Således, för att inte gå emot strömmen tänkte jag ge, och dessutom be om, ett litet boktips med mordisk förgrund och 'julig' bakgrund.

Boktipset denna gång är något av en klassiker i dessa sammanhang, Hercule Poirots jul av Agatha Christie. Som jag nämnde i förra inlägget hade jag i mitten av min tonår en riktig djupdykning i Christie's repetoar och Poirots jul plöjdes självfallet igenom. Jag måste säga att för ändamålet, att vara en lite lagom mysig deckare i juletid, så är boken idealisk.

Handlingen utspelar sig på Gorston Hall, där miljonären Simeon Lee har bjudit in hela familjen för att fira en fridfull jul. Hur fridfull nu en jul kan bli med 20 års undertryckt vrede gentemot en allt annat än kärvänlig patriark. Som ni säkert kan gissa slutar julaftons kväll med blodspillan och vem har blivit inbjuden till denna högst privata familjetillställning om inte Monsieur Poirot himself. Det var väl tur...

Egentligen är det underligt att det inte är han som är mördaren i flertalet av Agatha Christie's böcker med tanke på hans underliga benägenhet att alltid vara i närheten när någon "råkar" mördas...Hmm, kanhända har vi blivit förda bakom ljuset.
Men då saliga Agatha har gått ur tiden, lär vi väl aldrig få reda på ifall M. Poirot i själva fallet var en kallblodig seriemördare i förklädnad (säkerligen med lösmustasch).

Nåväl, nåväl. Mycket läsnöje i vinterkvällen! Om det är någon som för övrigt har ett tips på en bra bok att läsa så här i jul, så är jag mer än öppen för förslag.

/ Bea i bokhyllan


Kommentera här: