Slutdom för "Den yttersta kärlekens gulag"

Ja, så var man färdig med bloggens första bok, Den yttersta kärlekens gulag.

I stora drag skulle jag vilja sammanfatta huvuddragen i boken på följande sätt; krig, lera, kastrater, lera, kannibalism, fantatism, lera, lera och åter lera. Kan inte säga att jag tyckte boken var speciellt bra, den var helt enkelt för underlig. Och med ovan nämnda teman kanske det inte är så konstigt att boken inte var någon större hit. Den var helt enkelt ett sammelsurum av olyckliga och mycket leriga människor. Men för den som är djupare insatt i det ryska inbördeskriget och oktoberrevolutionens efterdyningar i Sibirien är boken antagligen till större glädje. Jag får dock ge en liten eloge för slutet, som faktiskt hämtade upp boken lite och var allt annat än förutsägbart och för Meeks målande beskrivningar av lera i olika former och färger.

Kort och koncist, ingen favorit, men ändå inget slöseri med tid. Det är ju som sagt roligt att läsa lite olika genres. Dock tror jag att nästa bok kommer att bli av en något mer lättsam karaktär.

Jag skulle avslutningsvis vilja citera Marion C. Garretty:
"En roman är en chans att prova om ett annat liv passar i storlek."
...Med detta vill jag säga nej, jag tror inte att jag skulle passa särdeles bra som vare sig sibirisk straffånge à la Hannibal Lector eller som religiös kastrat.    
=)

/ Bea i bokhyllan

Kommentera här: