Summering: Veronika bestämmer sig för att dö

Dags att skriva några avslutande rader om Paulo Coelhos, Veronika bestämmer sig för att dö.
Till en början verkade det som att detta skulle bli ett riktigt stolpskott, men allteftersom boken framskred blev det bättre och bättre. Och nu när det är tillbaka i hyllan igen kan jag säga att den faktiskt var mer än okej.
Det förs många intressanta resonemang genom handlingen, som utspelar sig på ett mentalsjukhus. Boken tar upp sådant som, vad innebär det att vara galen? Är det att leva utanför det som kallas normalt? Och vad är normalt och vilka bestämmer det?
Boken innehåller dessutom en intressant redogörelse om slipsar som verkligen sätter dessa frågor på sin spets och bara den gör boken värd att läsa.

"Ser du vad jag har om halsen?"
"En slips"
"Bra. Ditt svar är logiskt, i enlighet med vad en fullkomligt normal människa skulle svara: en slips!
En galen person, däremot, skulle säga att jag har en löjlig och meningslös färgad tygbit om halsen, knuten på ett komplicerat sätt, som försvårar huvudets rörelser och tvingar mig till större ansträngning varje gång jag drar ned luft i lungorna. Om jag böjer mig fram över en bordsfläkt utan att tänka mig för kan jag bli strypt av den här tygbiten.
Om en galen människa frågade mig vad en slips är bra för skulle jag vara tvungen att svara: ingenting alls. Inte ens för prydnads skull, för nuförtiden har slipsen blivit en symbol för underkastelse, makt och stelhet. Den enda glädje man har av en slips är att få ta av sig den när man kommer hem, vilket alltid ger en känsla av att man har blivit fri från något fast man knappt vet vad.
Men kan känslan av lättnad rättfärdiga slipsens existens? Nej. Likafullt, om jag frågar en galen och en normal person vad det här är, kommer den att betraktas som frisk som svarar: en slips. Det spelar ingen roll vem som har rätt djupast sett, vad som räknas är vem som har rätt i andras ögon."

s. 103

Nya tillskott till bokhyllan!

Häromdagen var jag en sväng på en second-hand i stan och fick med mig följande fynd hem:
En utomjording i S:t Wilfred av Adrian Plass (10 kr), Att kunna läsa sin Bibel av Bo Giertz (10 kr)
och Mina hemligheter av Sophie Kinsella (15 kr). Lyckades bara få tag på den sistnämnda på bild.



Visst är det bara alldeles underbart med second-hand, speciellt om man är student och budgeten för bokinköp är lite begränsad. Kan för övrigt inte förstå att folk gör sig av med helt nya böcker!!
Men jag ska inte klaga, som det heter...Den enes död den andres bröd...fast jag hoppas att ingen har behövt dö för att jag ska kunna fynda böcker.



Kom igen Paulo...

Så var det dags för en ny bok. Den här gången blev det Veronika bestämmer sig för att dö av Paulo Coelho.
Har inte läst överdrivet mycket Coelho, trots att ett antal exemplar pryder min bokhylla, började med att läsa Alkemisten, vilken jag tyckte var väldigt bra. Glad i hågen och full av förväntningar bestämde jag mig för att läsa Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät, visade sig bli en stor besvikelse. Därför är det med blandade känslor som jag tar upp ännu en Coelho. Kom igen Paulo...gör mig inte besviken...

Den 11 november 1997, i ett rum, i ett kloster, vid ett torg i Ljubljana Slovenien bestämmer Veronika sig för att dö. På nattduksbordet står fyra tomma tablettburkar och snart ska allt vara över...
Men Veronika vaknar upp på ett sjukhus. Där möts hon av beskedet att hon bara har några få dagar kvar att leva, hennes hjärta är alltför skadat efter överdosen. 
Genom boken får vi således följa Veronika genom hennes sista dagar i livet.

Veronika bestämmer sig för att dö