Kärlek, vänskap och choklad

Att läsa böckerna om Isabel Dalhousie är sannerligen behagliga stunder. Man riktigt småmyser där man sjunker allt längre och längre ned i fåtöljen. Tekoppar töms på rullande band och degistivekex doppas frenetiskt mellan bladvändningarna. I Kärlek, vänskap och choklad ställs Isabel inför sina egna kluvna känslor till kärlek och vänskap och hur det ena obemärkt kan bli till det andra. Hon lär även känna en man som nyligen genomgått en hjärttransplantation och plågas av visioner av något som han tror är minnen från hans donerade hjärta. Men kan sådana cellulära minnen verkligen existera och vad är det rationella svaret på de mystiska fenomenen. Detta och mycket mer bidrar till ännu en underbar bok samt en fortsättningskurs i moralfilosofi av herr McCall Smith.

Det slog mig för övrigt medan jag läste, hur otroligt olika skrivsätt McCall Smith har i sina olika böcker. Borta är den påtagliga afrikanska prägel och tankegång som genomsyrar böckerna om damernas dektektivbyrå och kvar är istället ett språk av ett annat akademiskt djup. Jag tycker det är roligt att han så genomtänkt varierar språket i böckerna efter dess huvudkaraktärer.

Man kan således sammanfatta det hela med att han än en gång har lyckats knåpa ihop en allt annat än hyfsad bok. Om kaffe skulle vara en person så skulle det ta formen av Isabel Dalhousie lika sant som Roibooste bäst personifieras av Mma Ramotswe.
Som en britt en gång sa: Capital! Capital, indeed!


Kalaharis skrivmaskinskola för män

Så här i sommartid duggar inläggen inte precis tätt, men är det soligt och fint har man helt enkelt annat för sig än att sitta vid datorn. Böcker däremot läses i mängd och parti därför tänkte jag nu lite raskt recensera den senaste boken jag läst nämligen Kalaharis skrivmaskingskola för män. Ännu en bok i raden om damernas dektektivbyrå och den bastanta Mma Ramotswe. Nu tror jag dock att de resterande böckerna om den första dektektivbyrån i Botswana få ligga på hyllan ett tag. Får ju inte snöa in mig helt på Alexander McCall Smith (säger hon som snart även har läst ut andra boken i hans serie om filosofiska söndagsklubben). Nej, snart ska jag hoppa in på ett nytt spår.

Nåväl, handlingen i Kalaharis skrivmaskinskola för män är väldigt lik den i de övriga böckerna. Om jag ska vara lite kritisk så blir faktiskt handlingen allt tunnare och tunnare enligt mig. Men på något sätt gör det inte så värst mycket för man läser inte böckerna för händelsernas skull utan för känslan som böckerna ger.
Den här gången har Mma Ramotswe fått konkurrens på marknaden när en före detta polis slår upp portarna till sin sprillans nya och välinredda dektektivbyrå. En byrå som mer riktar sig till män och mer än gärna påstår att kvinnor inte ska syssla med dektektivarbete. Mma Makutsi spelar i den här boken en lite större roll då hon på eget initiativ startar Kalaharis skrivmaskinskola för män. Ett företag som för vissa positiva överraskningar med sig. Ytterliggare rör sig den centrala handlingen kring en man som uppsöker Mma Ramotwse för att han vill sona sina ungdomssynder. 
I övrigt går livet sin gilla gång i Gaborone och Mma Ramotswe undrar om J L B Maketoni någonsin ska slå slag i saken så att det blir något bröllop. Nu när han äntligen har blivit bättre från sin depression. Detta återstår dock att se i nästa bok.

Slutligen, favoritavsnittet är helt klart när hela gänget blir medbjudna på väckelsemöte då den ene av J L B Matekonis lärjungar nyligen har blivit radikalt omvänd, vilket leder till att Mma Ramotswe får sätta sina skådespelartalanger på prov.

Mycket nöje!

Hurra för Karin Brunk Holmqvist!

Ja, den kvinnan vet sannerligen hur man skriver böcker med hög trivselfaktor. En bok av henne är som en fika med en gammal tant (för er som har positiva erfarenheter av det). Man får liksom en mysig och hemtrevlig känsla i hela kroppen. Villa Bonita som jag nyligen läst ut handlar om barndomsvännerna Bonita och Doris, som efter nästan 40 år träffas igen när Doris flyttar in i sitt gamla föräldrahem och därigenom åter blir granne med Bonita.
Doris har sett världen och lämnade tidigt barndomens Ystad för man och jobb i Malmö. Bonita däremot har hela sitt liv vårdat sin demenssjuka mor och har aldrig gjort någonting för sin egen skull.
När dessa damer än en gång finner varandra uppstår både komisk och ljuv musik. De får båda lära varandra vad som egentligen betyder något i livet och hjälper varandra att åter finna lyckan och njuta av livet. Dessutom kommer de av en händelse en prostitutionshärva på spåren, något som inte kan bli annat än sanslöst underhållande.
Definitivt tummen upp för Brunk Holmqvists Villa Bonita och som det står på baksidan av boken: Karin Brunk Holmqvist visar att girl power inte bara är för kvinnor i 30-årsåldern =)

Mycket nöje!