The notebook



En kväll för inte så längesen när jag var hemma själv och var krasslig, så passade jag på att se filmen The Notebook, som vissa påpekat att jag borde se någon gång.
Så jag bänkade mig vid tv:n för ett två timmar långt gråtmaraton och jag lyckades med nöd och näppe ta mig över mållinjen. Tror dessutom man blir lite extra sentimental när man inte mår riktigt bra.

Filmen handlar i alla fall om ungdomarna Allie (Rachel McAdams) och Noah (Ryan Gosling) som träffas en sommar. Det är kärlek vid första ögonkastet, typ, och de spenderar en underbar sommar tillsammans, men när sommaren tar slut gör även deras saga det. Men de kan på var sitt håll aldrig släppa taget om den där sommarromansen.

Filmen utspelar sig i två tidsperspektiv, vilket jag gillar. På ett ålderdomshem sitter en äldre herre och läser ur en dagbok för en kvinna. För henne berättar han sagan om Noah och Allie, som utspelar sig femtio år bakåt i tiden. Så under filmen löper dessa två historier parallellt på ett mycket välkomponerat vis.

Summan av kardemumman är att det var en mycket fin film. Lipade nog lite för mycket för att faktiskt lägga märke till något annat än hur sorglig den var, men den är mycket sevärd. Bunkra dock upp med snorpapper...det kommer att behövas... =) 
Något jag dock lade märke till var inledningsmusiken, som var ett mycket vackert stycke ackompanjerat av en otroligt vacker inledningsscen.

The Notebook får 4 dagböcker av 5!





/ Bea 

 

Utflykt från tyst planet

Så var den tillslut färdig, C. S. Lewis första bok i Sci-fi-triologin, som på engelska lyder under många namn t ex. The Space Trilogy, Cosmic Trilogy eller Ransom Trilogy, men som på svenska inte fått något samlingsnamn vad jag vet.

Utflykt från tyst planet handlar om hur en man vid namn Ransom blir kidnappad (passande namn, Ransom = lösensumma) av två forskare för att sedan föras ut i rymden till den okända planeten Malacandra för att där offras till varelserna som kallas Sorner. Väl på planeten lyckas han rymma och hamnar hos folkslaget Hrossarna, som kan liknas vid något mellan en utter och en säl. Ju mer han lär känna Malacandras invånare och deras seder så inser han att det inte är folket på Malacandra som är onda utan människan och att vår värld kanske inte är överlägsen denna, till ytan, mer primitiva värld. 
På Malacandra lever de olika varelserna i fred och stillhet och det finns ingen hierarki mellan livsformerna.
Men vad kommer att hända när människan nu har satt sin fot på den fridfulla planeten?

Jag tyckte som sagt att boken var lite seg och detta tror jag inte har att göra med handlingen utan snarare Lewis tendens att ibland förlora sig i lite för mycket detaljer. Man kan liksom inte riktigt se framför sig hur det ser ut ändå eftersom han förklarar så invecklat. Så det hamnar ju självfallet i vägen för rytmen i berättandet.
Annars är det en bra bok med många tänkvärda dilemman och det är ju lite vad Lewis är känd för, att i skönlitterär form, bakom raderna, skriva om moraliska och etiska dilemman samt om människans natur.
Skulle gärna tänka mig att se en filmatisering av boken någon gång. Skulle vara intressant att se hur de göra de olika hnau (tänkande varelser) på filmduken.
Dock tror jag att jag kommer vänta med att läsa nästa bok. Nu behöver jag sannerligen något lite mer lättsamt.

/ Bea

En höstmorgon hos mig!

Jag älskar verkligen höstmornar. Jag tycker de är mycket vackrare än både sommar- och vintermornar. Imorse när jag gick upp så badade hela vardagsrummet i ett guldgult sken och när jag en stund senare släppte ut katterna på balkongen så var det sådär härligt kyligt och friskt i luften. Luften känns klarare och renare på något sätt och ljuset känns ljusare helt enkelt.

Idag har jag tänkt att ta itu med min bok, som inte riktigt vill bli utläst. Känns som om de senaste böckerna jag har läst verkligen har varit sega, som att läsa sirap ungefär. Inte för att de har varit långa eller så. De har bara misslyckats med att fånga mitt intresse. Därför blir det inte så jättemycket prat om böcker idag utan istället lite höstbilder från hemma hos mig. När det blir höst vill jag nämligen att hela lägenheten ska vara orange, grön och brun. Inte riktigt genomförbart, men man får ju försöka lite här och där...


 
Här sitter Sibelius och Ramses och tittar på de synnerligen intressanta fåglarna utanför fönstret.


Här är mitt höstpyntade sidobord vid läsfåtöljerna. Observera sirapsboken i bakgrunden...


Och så här ser mitt soffbord ut när det är höst...

Mycket nöje!
/ Bea
RSS 2.0