Böckerna och jag - en kärlekshistoria, del II

   Det som innebar det största genombrottet för mitt eget läsande var den dagen då jag fick mitt alldeles egna lånekort. Jag hade precis börjat skolan och jag minns än i dag det gråblå kortet där det stod Lånekort följt av mitt nummer 193. Tror aldrig att jag kommer glömma bort det numret, så ifall någon av er har vägarna förbi Korsbergas skolbibiliotek så kommer ni säkerligen finna detta nummer i flertalet böcker på barn- och ungdomsavdelningen, för att inte säga faktaböckerna. Den bok som har 193 skrivet flest gånger i bakre pärmen är utan tvekan Dr Jekyll och Mr Hyde. Den lånade jag så många gånger att jag tillslut tappade räkningen. Jag bara älskade den boken och jag kommer ihåg att jag tyckte att framsidan var läskig och nästan lite otäck att titta på. Har försökt googla runt för att hitta rätt utgåva, men den har nog gått ur tryck för längesen. Har man tur kanske man kommer att hitta den i någon seconhand eller på någon loppis.
  Jag minns även den första boken jag lånade med mitt lånekort, den hette Kameleonten och jag minns att jag var mäkta stolt!

  När läsningen och valet av böcker blev mera självständigt valde jag att under flera år nästan uteslutande hålla mig till faktaböcker. Jag läste allt jag kunde komma över om det gamla Egypten, något som faktiskt fascinerar mig än idag, ryska tsarfamiljen, sjunkna skepp och egentligen allt som kunde kopplas till historia. Jag minns att jag en gång fick tag på en stor bok om Ticanic och författaren till boken hette Wennerström eller något liknande på W. Tydligen så tyckte jag att jag inte riktigt hade fått svar på alla de frågor jag hade, så kavat som jag var knepade jag ihop ett brev, med min då spretiga handstil, och fick hjälp av en lärare att faxa iväg det till honom. Och tror ni han svarade...? Ja, det gjorde han. Undrar om jag har kvar hans brev någonstans?

  När jag började mellanstadiet, eller rättare sagt i senare delen utav mellanstadiet, började mina läsvanor att återigen gå mot det mer fiktiva i form av Kitty, Tvillingarna på SVH, Tjejklubben och andra rosaskimrande böcker. Ett kapitel i mitt läsande som jag inte finner jätteintressant. Många böcker lästes men ganska så snart blev jag lite kräsen då jag insåg att alla böckerna i stort sett var likadana, man hade ju bara ändrat lite små detaljer.
Då upptäckte jag till min stora glädje en annan författare som kom att ockuppera mycket av min tidiga tonår och vem det var? Det tar jag en annan gång.

/ Bea



Hittade Titanicboken. Wetterholm hette visst författaren.

Kommentera här: