Vintervålnader!

Vilken utsökt liten pärla! Jag önskar att boken hade fler sidor, men ack den är redan slut. Fast å andra sidan kanske den inte hade varit lika bra om sidorna varit fler. De 233 sidorna är alldeles tillräckliga för den historia som de vill berätta. Så här skriver Nordstedts om boken:

 

"Berättelsen utspelar sig under vintern 1928. Engelsmannen Freddie Watson åker i sin bil genom södra delarna av Frankrike på flykt undan sorgen över brodern Georges död i första världskriget. Trots att det är så många år sedan nu har han svårt att gå vidare. Freddie har vid berättelsens början kommit till gränsen mot Spanien, ett område som på 1200-talet härjades hårt av det religiösa kriget mellan olika falanger av kristna, och som skildrats i Mosses första roman på svenska, Labyrinten.

I sin färd mot nästa by och förströelse reser Freddie över bergen och fångas i en snöstorm, sladdar av vägbanan och blir stående mitt ute i ingenstans. Han drar sig till minnes att han såg en stig in i skogen en liten bit tidigare och beger sig dit i hopp om att det ska vara en genväg till bebyggelse.

Till slut kommer han fram till en by där han hittar ett värdshus där han blir väl omhändertagen. Han blir till och med medbjuden till den årliga byfesten som ska hållas samma kväll. Freddie går dit och där träffar han Fabrissa, en ung kvinna som tycks ha en förmåga att se igenom honom och få honom att berätta om George och sin sorg. Fabrissa berättar i sin tur en historia för Freddie som gör honom bestört. Dagen därpå ger sig Freddie ut för att söka reda på Fabrissa igen, men ingen i byn har hört talas om någon ung flicka med det namnet."

 

I samma anda som Labyrinten fångas man av denna kusliga historia. Det är väldigt sällan jag läser böcker av genren kortare novell och efter att ha läst Vintervålnader önsakr jag innerligt att det finns fler liknande. Det är nästan så att jag känner att jag vill läsa om den på en gång eller åtminstonde känns det svårt att börja läsa någon annan bok. Jag vill inte att känslan som boken lämnar efter sig ska avta. Kanske har jag inget annat val än att kasta mig huvudstupa in i Mosses Kryptan. Kanske kan jag då bevara något av denna spänning och mystik som helt har mig i sitt grepp.

/ Bea

 

 

Kommentera här: