*snyft* och *snörvel*

Har precis avslutat John Greens mästerverk Förr eller senare exploderar jag, vilket innebär att jag gråtit konstant den senaste timmen. Alltså känns huvudet alldeles för mosigt och ögonen för svullna för att jag ska kunna komma med några djupare tankar.
 
Jag vill egentligen bara säga: Läs den.
 
/Sara

En fundering

Har ni någon gång tvekat inför att börja läsa en bok bara för att ni inte vill få era illusioner om en viss författare splittrade? Just så känner jag för J. K. Rowlings Den tomma stolen. Jag fick boken i födelsedagspresent i december och har gått och velat över när jag ska läsa den. Har försökt analysera min motvilja mot att börja läsa och har kommit fram till att det handlar om att jag inte vill bli besviken. För mig är J. K. Rowling Harry Potters mamma och den här boken hör ju till en helt annan genre och kommer kanske inte alls att falla mig i smaken. Jag vill hålla kvar bilden av Rowling som författaren med guldpennan. Det skulle kännas så hemskt om jag tyckte att Den tomma stolen var medioker.
 
En liknande känsla kan jag känna inför att läsa Anne Brontës Främlingen på Wildfell Hall. I det fallet handlar det inte om min rädsla för att bli besviken utan det faktum att när jag väl läst den finns det inget mer av Anne Brontë som jag kan få läsa för första gången. Har ni några böcker eller författare som ni känner så för?
 
/ Bea

Veckans ris & ros! (v.5)

Den senaste tiden har det kommit en hel del nya varianter av redan existerande böcker och berättelser. Dels en uppsjö av så kallade "fairy tale retellings", men även omskrivningar av gamla klassiker osv. Listan kan göras ganska lång.
 
 
I denna veckans ris & ros vill vi att ni berättar om en lyckad retelling och en mindre lyckad!
 
Sara:
Cinder
av Marissa Meyer tycker jag är ett bra exempel på en lyckad retelling. Och av titeln att döma är det inte så svårt att lista ut vilken känd saga man gjord en spännade sci-fi historia på. Mitt ris ger jag till Häxan Emma av Janet Mullany. En omskrivning av Austens Emma, med en övernaturlig touch. Underhållande och lättläst, men väldigt blekt i jämförelse med Austen.
 
Bea: Det här var inte så lätt. Kan inte komma på att jag läst någon upphottad version av någon saga nyligen. Om jag har det och har skrivit om den på bloggen får ni påminna mig. Det enda som vagt skulle kunna påminna om någon klassiker (och då menar jag verkligen vagt) är väl Jens Ganmans Blod och död, som ju kan ses som en modern Robinsonhistoria. Boken i sig tyckte jag var bra, men om den ska jämföras med Robinson Crusoe faller den dock till föga. 
RSS 2.0