Varför vara lycklig när du kan vara normal?

Många är de som har älskat Jeanette Wintersons självbiografi Varför vara lycklig när du kan vara normal sönder och samman. Jag har läst så många lyriska artiklar och blogginlägg om boken att jag föreslog den som bokcirkelbok när jag var värdinna sist. Jag hade av naturliga skäl ganska stora förväntningar.
Mitt omdöme blir tyvärr ett ljummet "njaaa...". Jag tyckte liksom att Winterson aldrig riktigt gick på djupet på det sättet som jag hade förväntat mig. Därmed inte sagt att det inte är en bra bok, för det är den verkligen, men jag kände att man aldrig kom längre innanför hennes skal än vad man redan hade luskat ut av baksidestexten. Själva berättelsen om den adopterade Winterson, hennes fanatiska adoptivmamma, insikten om den egna homosexualiteten hos författaren och det psykiska och fysiska misshandel hon utsätts för är ganska makalös. Parallelt med hela livshistorien finns också längtan efter det skrivna ordet och kärleken till böcker, som så småningom faktiskt räddade Winterson till en annan sorts tillvaro.
Jag uppskattade även att trots det tunga temat blev boken inte någon tung läsning. Det kanske var ett medvetet val av författaren att bara vara nästan utlämnande?
Hur som helst ger boken ett utmärkt diskussionsunderlag, och jag ser fram emot att höra vad mina bokcirkelvänner tyckte om den.
 
 
 
 
 

Kommentera här: