Mirakelverkstaden

I flera dagar efter att jag hade läst klart Mirakelverkstaden av Valérie Tong Cuong gick jag omkring och tänkte en hel del på hur svårt det är att i grunden förändra sitt liv, och hur stort mod det egentligen krävs att ta tag i och genomföra sådana förändringar och inte bara finna sig i hur livet har råkat bli av gammal vana. Det är nämligen den effekten som boken har: den drabbar med insikten att oavsett social och ekonomisk ställning i livet finns det möjlighet till förändring.

Historien kretsar kring tre huvudpersoner som får turas om att agera berättar-jag: Millie, som är i tjugoårsåldern och som för en anonym tillvaro som sekreterare åt ett bemanningsföretag. Mitt i en plötslig eldsvåda som drabbar hennes lägenhet väljer hon att hoppa ut genom fönstret. Mariette är högstadielärare med en klass som trakasserar henne till utmattningsdepressionens rand och har en politiker till man som är grym på de mest utstuderade sätt. En dag råkar Mariette ge en av sina plågoandar en örfil, och händelsen sätter igång en kedjereaktion. Monsieur Mike är en före detta militär som numera är hemlös och bor på gatan. En dag misshandlas han svårt av några som han har stulit sovplats från.

Den gemensamma nämnaren för dem tre blir Jean, som kommer som en räddande ängel och ger dem möjligheter där de trodde att allt var förlorat. Jean driver Verkstaden, en sorts ideell verksamhet där man lappar ihop trasiga själar och försöker hjälpa utsatta människor att komma på fötter igen. Men är Jean den osjälviska person som han utger sig för att vara, eller finns det ett pris för hans hjälpsamhet?

Jag var fast i berättelsen direkt från början. Författaren bygger upp intrigen väldigt skickligt genom att bara berätta lite i taget om karaktärernas bakgrund – länge anar man sig bara till deras bakgrund och de olika demoner från det förflutna som de måste tampas med. Trots att boken inte är en thriller är den en riktig bladvändare, för den visar två av de mest grundläggande mänskliga dragen i genomskärning: behovet av självrespekt samt viljan att kontrollera (sig själv och andra).

En sak som jag uppskattar är att Valérie Tong Cuong vågar förlita sig på att läsaren har fungerande hjärnceller och slutledningsförmåga och skriver på så vis inte övertydligt och förklarande. Det känns alltid uppfriskande med författare som har den tilltron till sina läsare.

Gripande livsöden, inspirerande livsförändringar och möten som har förmågan att ändra ödets riktning – det är Mirakelverkstaden i ett nötskal.

 Tack till Sekwa förlag för ännu en pärla bland samtida fransk litteratur!

 

 
 
 

Kommentera här: