Bokcirkelträff

Igår var det dags att träffas i den bokcirkel där vi inte läser samma bok, utan där vi tipsar varandra om böcker (oftast inom ett givet tema) under en fikastund. Denna gång var vi hemma hos Bea och temat var Storbritannien.
 
Värdparet lade ribban högt för kommande sammankomster genom att med sång och piano framföra en dikt av Emily Brontë, tonsatt av Beas man Emil.
 
 
Efter det fick vi gå loss på den godaste kladdkakan någonsin! Milda makter vad ljuvlig den var!
 
 
Jag råkade spilla en liten klick grädde som jag förskte ta upp med pekfingret sådär lite diskret. Då kände jag en puff på armen, och ett par förväntansfulla ögon tilsammans med en sträv tunga talade om för mig att grädden gjorde bäst i att hamna i magen på denna herre:
 
 
Hjärtat smälte givetvis. Det blev ett par klickar grädde till när stränga matte inte såg...
 
 
 
Här kommer en lista på böcker som vi pratade om:
Bea:
Familjen Brontë - en brevbiografi av Juliet Barker. Ett måste för Brontë-fans, av en författare som verkar väldigt hängiven ämnet.
Det blödande hjärtat av Andrew Taylor, beskrevs som en kuslig men mysig deckare i engelsk 1930-talsmiljö.
 
Annelie:
Stolthet och fördom av Jane Austen som Annelie nu läste för första gången! Den blev en fullpoängare och en förälskelse för henne, och vi andra avundades henne den upplevelsen när man läser den boken för första gången.
I muséets dolda vrår av Kate Atkinson som inte rev ner några större applåder, tyvärr. Men man ska inte vara rädd för att läsa mer av Atkinson (jag tyckte till exempel att hennes senaste, Life after life var oerhört bra!)
Syndens lön av Margaret Yorke. En doldis som ingen av oss hade hört talas om, men som verkade intressant.
Om en pojke av Nick Hornby - en engelsk klassiker, liksom High Fidelity av samma författare.
 
Sofia:
När döden kom till Pemberley av P. D. JamesSofia var minst sagt kritisk till både intrigen och framställning av karaktärerna. Jag gillade boken när jag läste den (recension här), och nu blev Bea så nyfiken av våra vitt skilda reaktioner att hon lånade boken för att läsa den snarast. Spännande!
 
Marie:
Arvssynden av P.D. James är enligt Marie en av de bästa deckarna någonsin. Vidare tog hon upp böckerna om Harry Potter av J. K. Rowling, och hur väl de speglar det brittiska samhället när man tänker efter.
 
Judit:
Jag tog upp den yngre generationen av brittiska författare med utländsk bakgrund, där mina favoriter är Zadie Smith, Monica Ali och Nadeem Aslam. Jag valde att gå in djupare på Aslams författarskap, med bland annat Kartor för vilsna älskande och Den blinde mannens trädgård, båda fantastiska som skildringar samt för det vackra poetiska språket som Aslam besitter.
 
En mycket trevlig stund på en söndageftermiddag! Till nästa träff ska vi faktiskt läsa samma bok, nämligen Livbåten av Charlotte Rogan. Jag har varit sugen på att få diskutera den med andra som har läst den, och de andra blev intresserade och hakade på. Det blir säkert en givande diskussion, speciellt med tanke på att vi sällan tycker lika om böcker!
 
 
 
 
 

Livet efter dig

The last letter from your lover av Jojo Moyes var ju en så fantastisk läsupplevelse för mig att jag ville läsa författarens alla böcker direkt. Nästa blev hypade och tokhyllade Livet efter dig. (Här kan du läsa vad Bea tyckte om boken). Den handlar om Louisa som är nöjd med sitt småstadsliv, sitt jobb på caféet och att vid 26 år fortfarande bo hemma hos föräldrarna, där även en strokedrabbad morfar och Louisas lillasyster med sin son bor. Familjen har det snålt tilltaget ekonomiskt, och är beroende av Louisas inkomst. Så plötsligt stänger caféet där Louisa jobbar, och hon blir arbetslös. Efter några inhopp på diverse ströjobb får hon anställning som personlig assistent till Will, som är tetraplegiker (förlamad från bröstkorgen och neråt) efter en motorcykelolycka. Will är inte lätt att tas med, han är lynnig och har redan bestämt sig för att så småningom avsluta sitt liv på en klinik i Schweiz. Hans föräldrar har dock bett om sex månaders uppskov, och det är under den tiden som Louisa kommer in i bilden. Efter inledande svårigheter börjar Will och Louisa att forma en vänskap, och hon är fast besluten att få honom att ändra sig. Kommer hon att lyckas?

Här tror jag att jag måste tillägga att jag har ganska mycket personlig erfarenhet av rörelsehinder – min man har en så kallad muskeldystrofi, vilket innebär försvagade muskler. Långt från en tetraplegiker, och med förmågan att vara yrkesverksam, men ändå hänvisad till att använda rullstol och andra hjälpmedel. Vi hanterar vår tillvaro med ganska mycket svart och skruvad humor, och skrattade ihjäl oss åt filmen En oväntad vänskap, som kändes befriande i sin skildring. Däremot brukar varningsklockorna ringa och ögonbryn hissas rejält när den vanliga skildringen ”smådeppad uppgiven funktionshindrad person blir kär i glad, annorlunda, excentrisk person men försöker stöta bort honom/henne tills de inser att kärleken övervinner allt”-tjafset. För så enkelt är det inte. Moyes lyckas tack och lov undvika den fällan och väjer inte för det obehagliga, vare sig kroppsligt eller motoriskt. Hon har till exempel gjort sin research väl på området framkomlighet, jag känner verkligen igen svårigheterna med att inte hitta en toalett man kan använda, hissar ur funktion eller så kallade ramper som är ett skämt i sig och som utgör ett större hinder än om de inte hade funnits där.

 Vad jag gillar mest med romanen är att den inte blir sentimental och att kärleksrelationen är fint och respektfullt berättad. Karaktärerna däremot kan jag inte bestämma mig för om jag kan svälja eller inte. Wills familj: rika men kyliga, inte mycket kärlek. Louisas familj: fattiga, stökiga med mycket kärlek. Will: före detta atletisk äventyrare, smart och mästrande som försöker få den mindre bemedlade tjejen att inse sin kapacitet och möjligheter. Louisa: nöjd med lite, drömmer inte stort, bär på osynliga ärr (som Will blir den första att höra om), befrias så småningom till att upptäcka sin kapacitet av mannen som ger henne mål och medel. Lite klyschigt är det allt, men alltid väl balanserande på gränsen så att man ändå godtar ramarna.

Med det sagt vill jag slå fast att jag ändå tyckte om boken som helhet. Jojo Moyes är en bra författare med driv i sina berättelser och som kan hålla fast läsarens uppmärksamhet på ett makalöst sätt (jag plöjde boken på två dagar). Hennes historier är genomarbetade och hon har språket i sin hand. Jag ser fram mot att läsa hennes andra romaner också.

 
 

 

Archangel's Legion!

Boken är den sjätte i ordningen i Nalini Singhs paranormal-serie där änglar styr världen och vampyrerna är deras tjänare. Människorna, ja, de står lite längre ner på rangordningen. Ett människoliv flyger ju förbi ganska så snabbt när man levt i tiotusentals år. Men ändå var den en vanlig dödlig som ärkeängeln av New York, Raphael, till slut gav sin kärlek.
 
Angels are falling from the sky in New York, struck down by a vicious, unknown force. Vampires are dying impossibly of disease. Guild hunter Elena Deveraux and the Archangel Raphael must discover the source of the wave of death before it engulfs their city and their people, leaving New York a ruin and Raphael's Tower under siege by enemy archangels. Yet even as they fight desperately to save the city, an even darker force is stirring, its chill eyes trained on New York...and on Raphael. Rivers of crimson and nightmares given flesh, the world will never again be the same...
 
Archangel's Legion
 
Även om den här boken var riktigt bra och serien håller fortsatt hög kvalité så föredrar jag romanceböcker där man möter ett nytt par i varje bok. För jag gillar bäst att läsa om den första kärleken. Visst är det kul att åter följa Elena och Raphael och deras kamp mot uråldrig ondska. Men de romantiska känslorna, passionen och allt det där, det blir liksom inte rikigt lika bra. En kyss blir inte mer än just det, en kyss, de har ju trots allt kysst varandra dagligen i flera år nu. Så särskilt spännande och nytt blir det på något sätt inte...
 
Guild Hunter-serien är en serie som jag kommer fortsätta läsa. Främst för att jag ser fram emot att fler av Raphaels sju supersoldater och livvakter ska hitta kärleken. HIttills är det ju bara vampyren Dimitri och ängeln Jason som har gjort det. Så nästa bok i serien hoppas jag handlar om någon av de andra killarna.