Second hand annorstädes

I förra veckan jobbade jag några dagar i Borås. Eftersom jag var ganska fast i den centrala delen av stan, hade jag svårt att ta mig ut till Knalleland där jag vet att Emmaus och Myrorna ligger. Men Erikshjälpens second hand fanns på promenadavstånd, och en eftermiddag hann jag med ett besök.
 
Jag fann en mycket fint inredd och välorganiserad bokavdelning:
 
 
Det var lugnt, rent och trivsamt i lokalerna, så det var en fröjd att gå omrking och botanisera. Deras avdelning med inbundna böcker var jättefin, men nu förr det sig så att jag hittade pocketutgåvor som jag köpte med hem:
 
 
Sommaren i Mamarrosa av Monica Ali som skrev fantastiska Brick Lane. I det förflutna av Kate Morton, avkopplande historisk litteratur som jag kanske sparar till semestern. Bergets  döttrar av Anna Jörgensdotter är en chansning som jag har hört gott om, svensk arbetarklasshistoria. Och så Mysteriet på Père Lachaise, som är fristående uppföljare till Mordet på Eiffeltornet som jag har i hyllan men ännu inte har läst. De två av Claude Izner kanske också får följa med på semesterresan - jag tar ofta med pocket som jag köpt på second hand, det kan ju hända att de får bli kvar i brist på utrymme...
Jag tänkte nöja mig så, och gick mot kassan när jag slängde en blick på hyllan med ungdomslitteratur. Och där fanns I en klass för sig av Curtis Sittenfeld (Prep på engelska) som jag skrev om för inte så längesen, och som är lite svår att få tag i på svenska. Jag blev jätteglad! Pocket i fint skick för en femma styck, och så en Sittenfeld på det! Jag är jättenöjd med miina fynd!
 
 
 
 
 
 

Främlingar

Mitt första bekantskap med författaren Adele Parks blev romanen Främlingar som kretsar kring Jo. Hon har bestämt sig för att åka till sin före dettas bröllop för att avstyra det hela i sista minuten av den orsaken att hon anser att hennes ex ska gifta sig med henne istället. Inte för att hon är vansinnigt förälskad i honom, det var ju trots allt fem år sedan hon dumpade honom innan de skulle gifta sig. Nej, Jo har helt enkelt insett att Martin, exet, var hennes bästa chans i livet till äktenskap och familjelycka, och önskar att hon kunde vrida tillbaka klockan. Efter honom har hon nämligen bara träffat skitstövlar som varierade i grad både när det gäller skitstövelaktighet och sexuell prestation.

Arbetslös och med ett tillfälligt hem på sin systers soffa bränner Jo sina sista pengar på en biljett till Chicago, hopplös romantiker som hon är. Det är så att skämskudden åker fram inför hennes naiva beteende. På planet till USA träffar hon Dean, en framgångsrik affärsman med ett mörkt förflutet, som nyss besökt sin döende far på ett sjukhus i London. Dean och Jo lär känna varandra under den långa resan, och Dean är inte rädd för att hålla upp en obarmhärtig spegel inför Jo som kritiserar hennes världsfrånvända och naiva beteende. Samtidigt får Jo fram detaljer ur Deans förflutna som han tidigare inte berättat för någon. Medan deras vänskap växer fram får vi också i tillbakablickar ta del av deras respektive familjehistorier och deras föräldrars äktenskap, som i sin tur gjorde Jo och Dean till vilka de är idag.

Jag var många gånger när att avfärda romanen som förutsägbar och klyschig, men varje gång hände det något som fick mig att vilja ändra på det omdömet. Parks skriver med stor insikt i den mänskliga naturen, och resultatet blir ett ärligt och fint porträtterat relationsroman som skulle kunna ha hänt i verkligheten. En del människor tenderar att dels ta den enklaste vägen och välja minsta motståndets lag, medan andra lever med skuld som de inte kan släppa och som hindrar dem från att leva livet fullt ut. Så i slutändan blev Främlingar helt okej avkopplingslitteratur för mig, men den når inte upp till till exempel nivån där Jojo Moyes eller Kate Mortons berättelser finns. Jag tycker att Främlingar saknar det där lilla extra som är så svår att beskriva, och som är så personlig vid läsning.

Adele Parks är enligt wikipedia en "womens fiction writer". På grund av att hon skriver om relationer och familjeband, ofta ur kvinnors synvikel, så vänder hon sig automatiskt till kvinnor...? Jag vet att det är ungefär så de litterära preferenserna fungerar i samhället, men jag kan fortfarande bli lite less på likartad schablonmässig fördelning. Samtliga av Parks böcker har legat på bästsäljarlistorna i hennes hemland Storbritannien, och har översatts till 25 språk. Med sådana framgångar så kanske hon inte stör sig på klyschiga fackindelningar, utan skrattar istället hela vägen till banken.

 

 
 

Spänningsutmaning April: Sjöjungfrun sjöng sin sång

Månadens val föll på en gammal hyllvärmare, som jag inte läst förrän nu. Trots att Val McDermid tillhör en av mina favoritförfattare. Anledningen är tv-serien, som jag fortfarande har i ganska gott minne. Lite för gott, skulle det visa sig...
 
En seriemördare härjar i den engelska staden Bradfield. Hittills har fyra män lämpats av i de kvarter där staden homosexuella brukar mötas och pressen döper snabbt den brutale gärningsmannen till "bögmördaren". Psykologen Tony Hill, som länge pläderat för att man ska upprätta psykologiska profiler på seriemördare, får nu för första gången pröva sina teorier i praktiken. Hill är expert på seriemördare och hur de fungerar, men har aldrig varit ute på fältet. Han kopplas samman med den viljestarka inspektören Carol Jordan, samtidigt som de båda måste värja sig mot kollegor som anser att det inte behövs psykologer för att finna mördaren. Tony Hill har dock också sina privata demoner att kämpa med...
 
Sjöjungfrun sjöng sin sång (pocket)
 
Nu minns jag självklart inte tv-serien i detalj, men de viktigaste aspekterna. Såsom slutet, mördaren m.m., har jag haft svårt att glömma, särskilt med tanke på hur rädd jag minns att jag blev. Och hur dumt det var av mig att titta en kväll då jag var ensam hemma. Men så är det väl alltid, svårt att glömma det man vill och ju mer man tänker på det, desto längre stannar det kvar. Nu orkade jag alltså inte vänta längre, utan tog tag i första boken om Tony Hill och Carol Jordan.
 
Boken passade väl in på temat spänning och jösses vad makaber den var emellanåt. Speciellt i de partier man får följa mördarens dagbokantekningar. Jag läste boken dagtid och ägnade mig åt något mysigt, romantiskt om kvällarna, bara för att vara på den säkra sidan. Jag vill inte riskera att vakna klockan tre på natten efter en mardröm om seriemördare... för då skulle det ta timmar innan jag somnade om. Och som småbarnsförälder måste man ha sina åtta timmar, så är det bara.
 
Vidriga tortyrmetoder, lemlästning och bestialiska mord till trots, så ser jag ändå fram emot att fortsätta läsa om Tony Hill. Kanske att bok två i serien får medverka i spänningsutmaningen lite längre fram i år!