Den ökända historien om Frankie Landau-Banks

Min svärfar burkar ibland provocera mig med ett gammalt talesätt som lyder: ”Det är vackert när en kvinna är klok, men det är klokare om hon är vacker”. Provocerandet sker med glimten i ögat oss emellan, när jag emellanåt brister ut i uppläxande haranger gentemot hans generationskamrater och de patriarkala system de förhärligar.

Talesättet dök upp flera gånger i mina tankar under läsningen av E. Lockharts Den ökända historien om Frankie Landau-Banks. Frankie ska just börja sitt andra år på gymnasiet, en ohyggligt dyr prep-school på USA:s östkust där de rikaste har sina barn, både för den oklanderliga utbildningens, men även för nätverkandets skull. För som Frankies pappa uttrycker det, så kommer de att vara gräddan av näringslivet en vacker dag, och kommer att leva länge på kontakterna de har skapat på Alabaster, som skolan heter.

Frankie har just gått igenom en kroppslig förvandling från spinkig tjej till bombnedslag, och dels finner hon det intressant att hennes utseende ger henne nya fördelar, dels irriterar hon sig på att hon förblir ”lilla gumman” för sin familj, och ”någons flickvän” på skolan. Hon vill bli sedd som den intellektuella, skarpsinniga tänkaren som hon är, och inte bara ett bihang. Men nätverkandet och de hemliga klubbarna verkar bara vara till för killarna på internatskolan, något som Frankie till slut tröttnar på. Hon vägrar vara en ”ungmö i trångmål” som någon kille kan komma och rädda: hon vill också bli omtalad och legendarisk. Medan spänningarna djupnar mellan Frankies nya och gamla identitet, upptäcker hon mer och mer om ”De hemliga bassettarnas sällskap” där bara utvalda killar får tillträde, något som befäster hennes status som ”bara en tjej” ännu mer. Så Frankie bestämmer sig för en hemlig agenda som kommer att bevisa hennes intellektuella överlägsenhet och vinna Bassettarnas och världens uppskattning.

Den här boken är så bra! Och Frankie är min nya feministiska idol! Framför allt för att hon inte (som jag tenderar att göra) gnäller om orättvisorna, utan är en sann strateg, tar saken i egna händer och får saker att hända! Och en av de bästa sakerna med boken är att handlingen inte görs till någon världsomspännande FEMINISTISK HANDLING som författaren vill slå in i huvudet på ungdomsläsarna, utan det Frankie gör är att hon utgår från sina egna ramar och vill skapa om dem. Det är så vi alla borde göra ju!! Det är väldigt snyggt och skickligt gjort.

Om Frankie lyckas helt och hållet? Det kan man diskutera, och det är inte heller poängen. Berättelsen är mycket välskriven, rapp och smart och skulle mycket väl lämpa sig som bokcirkelbok kring jämställdhetsfrågor, särskilt för tonåringar. Det tas upp så många allmängiltiga situationer från tonåringars vardag som kan tippa jämställdhetsvågen åt ena eller andra hållet, men som man ofta inte ens tänker på. Och till slut: hatten av för Frankie, en av de roligaste, smartaste och mest inspirerande karaktärerna på länge!

 

 

 

 

Här kan du läsa vad Sara och jag tyckte om E. Lockharts Kanske är det allt du behöver veta

 

 

 

 

 

 

Kommentera här: