Dumplin´

I en liten stad i delstaten Texas bor 16-åriga Willowdean, som av sin mamma kallas för Dumplin och av vännerna för Will. Will är överviktig, men det stör inte hennes, hon är en tjej med självinsikt, men också gott självförtroende som inte tror på att banta för någon annans skull. Hon chockerar sin omgivning genom att öppet kalla sig själv för tjock och att påstå saker som att en perfekt bikinikropp är en kropp iklädd bikini, helt enkelt.

Wills mamma ingår i arrangörsgruppen för den årliga skönhetstävlingen Clover City Miss Teen Blue Bonnet. Mamman har själv vunnit tävlingen i sin ungdom och sätter en ära i att komma i samma klänning varje år, även om det medför hårdbantning veckorna före. Hon vill att även Will ska banta, något som Will vägrar.

När sommarlovet börjar blir Will ihop med Bo, en trevlig och snygg kille som hon jobbar tillsammans med. Till Wills stora förvåning verkar Bo att gilla hennes på riktigt, men i hans sällskap blir hon osäker på sig själv och sin kropp, och det stör henne. När hon efter en stor gräl med sin bästis finner sig själv stå ensam i världen, mitt i mammans kaos av skönhetstävlingens förberedelser, saknar hon sin moster Lucy mer än någonsin. Moster Lucy, som dog för ett halvår sedan, och som alltid hade en passande Dolly Parton-låt till hands som tröst.

Will får så småningom nog och bestämmer sig för att vinna tillbaka sitt självförtroende genom att visa alla i Clover City att hon duger som hon är. Till sin hjälp får hon så småningom några nyfunna vänner, alla med ett eget ”udda” bagage som har ställt dem i periferin av vad som är socialt acceptabelt i en high-school i en liten stad.

Även om jag själv aldrig har behövt kämpa med övervikt så återkommer jag länge efter avslutad läsning till våra kroppsideal och hur de definierar oss. Julie Murphy sätter fingret på rätt punkt, nämligen frågan ”för vems skull”? Får en överviktig person trivas med sig själv som hon är, fast vi vet att övervikt är hälsofarligt? Å andra sidan löser sig saker och ting inte automatiskt genom att man går ner i vikt, så varför skulle smala personer ha större rätt till bra saker i livet?

Det som är befriande med den här romanen, förutom redan själva ämnet, är att författaren inte skriver läsaren något på näsan. Inga mirakelkurer löser huvudpersonens problem, och hon går inte ner i vikt för att passa in, tack och lov, för då hade jag nog bränt boken. Det är humoristisk läsning med allvar i botten, och jag önskar att fler böcker av samma kaliber hade funnits när jag var ungdom, om alla möjliga ämnen.

Dumplin´är inspirerande och hjärtevärmande läsning med många tänkvärda citat som jag nog skulle ha klistrat upp på väggen under min tonårstid. Boken är också späckad med små oväntade händelser, när människor inte reagerar som man tror att de ska göra (efter invanda mönster), bara man vågar gå närmare och lära känna någon på djupet.

 

 

 

 

 
Förlaget Lavender Lit kan sannerligen det här med att plocka pärlorna ur bokfloden!
 
 
 
 
 

 

Kommentera här: