Flickan under jorden

Bea har länge talat väl om Elly Griffiths serie som handlar om arkeologen Ruth Galloway som hjälper polisen i Norfolk att lösa kriminalfall. Jag har varit sugen på att läsa dem länge, och nu tog jag tag i saken genom att börja med den första boken i serien, Flickan under jorden.

 

Ruth Galloway är en snart 40-årig arkeolog, som bor på en ödslig plats, Saltängarna, utanför King´s Lynn i Norfolk. När polisen hittar kvarlevor efter en person, misstänker man att dessa är benen efter en flicka som har varit försvunnen i tio år. Ruth kallas in i egenskap av expert på ben för att datera fyndet, vilket visar sig vara ett skelett från järnåldern, till kommissarie Nelsons stora besvikelse. Han har sedan flickan försvunnit i tio års tid fått ta emot gäckande brev från någon man tror är förövaren. Breven är fulla av litterära citat, historiska och bibliska referenser och anspelningar på hedniska offerritual.

När ännu en flicka försvinner ber Nelson Ruth om hjälp med att tolka breven, vilket så småningom även försätter Ruth själv i livsfara i jakten på mördaren.

Det tog inte lång stund innan jag hade fallit pladask för den överviktiga Ruth, som har förlikat sig med att vara singel resten av livet, och som bor med sina två katter som sällskap. Att hon är något av en nörd var ett extra plus i kanten, eftersom jag respekterar folk som gräver ner sig djupt inom ett smalt område (ursäkta den dåliga arkeologiska ordvitsen...). Arkeologi är ju inte bara att gräva efter ben och andra fynd, utan ämnet kräver även omfattande kunskaper i historia, religion, kultur, och så vidare. Det hålls inga långa läxande eller lärande utlägg i boken, men det finns en del intressanta och lärorika passager som handlar om arkeologi.

Det är ett intressant grepp att boken är skriven i presens, och att även Bea nämnde detta i sin recension på den tiden hon hade läst boken. Att skriva boken i presens var ett medvetet val av Griffiths, läste jag någonstans. Hon menar att man behöver ”känslan av att det som sker, det sker här och nu, när man läser en deckare”. Och jag håller med om att man som läsare känner sig mer delaktig i det som händer genom att uppleva det genom Ruths perspektiv, och inte via en berättarröst.

Utöver ett bra och spännande intrig och de vältecknade karaktärerna blev jag också mycket förtjust i miljöskildringarna. Det ödsliga, nyckfulla landskapet är lika mycket en egen karaktär som vilken annan person som helst i romanen, och sätter prägel på stämningen boken igenom.

Kort sagt var mitt första bekantskap med Elly Griffiths en mycket lyckad sådan, och jag vill helst börja med del två i serien, Janusstenen, genast. Det är tur att det finns (hittills) åtta delar av denna, som det verkar, trivsamma, kunniga och ironiskt roliga brittiska mysdeckare att se fram emot.

Flickan under jorden är från 2009,och den är tyvärr svår att få tag på både i inbunden form och i pocket. Men den finns på bibliotek och som ljudbok hos de flesta av ljudbokstjänsterna, och så kan man givetvis leta efter den på second hand!

 

 

 
 
 

 

 

 

Kommentera här: