Första gången jag såg dig

Döner, som i kebab, är bara ett av 15-åriga Yasmins öknamn i skolan. Halvturk och överviktig, utan vänner, tillbringar hon sina dagar i periferin i skolan i Ashfield.

Yasmins problem började för fem år sedan, när hennes älskade pappa dog. Oförmögen att hantera sin sorg, sökte hon tröst i mat och gick från glad, pigg och social tjej till asocial överviktig grubblare.

Yasmins mamma är sedan några år tillbaka tillsammans med Gary, och mor och dotter har flyttat in i hans hus. Gary är rörmokare, en sorts man som tycker om att se sig som alfahanne, och han skäms över Yasmin och hennes övervikt.

Yasmin är verkligen en originell huvudperson (mer komplex än hur hon låter på min beskrivning), och först vinner hon mina sympatier snabbt. Efter ett tag börjar hon krypa under skinnet på ett mer obehagligt sätt, Yasmin blir nämligen besatt av en populär skolkamrat, Alice. Hon samlar på saker som Alice har tappat, förföljer henne och dagdrömmer om olika scenarier om hur de två äntligen kommer att bli vänner och Yasmin får återupprättelse i skolan.

Det är inte så svårt att förstå Yasmines belägenhet och utanförskap, och man undrar hur långt hon kan gå i sin besatthet. Men det finns ett perspektiv till: Yasmin är inte den enda som iakttar Alice. Det finns en man i periferin, som dyker upp allt oftare, och Yasmin iakttar hur mannen iakttar. Hon börjar drömma om att mannen kidnappar Alice så att Yasmin kan rädda henne. Det är ett smart och intressant grepp, och beskrivet på ett fjäderlätt men samtidigt så exakt sätt att det kryper under skinnet.

När Alice försvinner på riktigt tror Yasmine att hon är den enda som vet vad som har hänt på riktigt, men hon ger inga raka svar till polisen. Och det är här som det blir svårt att veta vad som är på riktigt och vad som är inbillning, för eftersom det är Yasmine som är berättaren kan man inte vara riktigt säker. Dessutom lyckas Kavanagh även med de andra karaktärerna, som inte riktigt uppför sig som man förväntar sig att man ska göra.

Slutet är fullt av tolkningsmöjligheter, och jag var ganska frustrerad över att jag inte hade någon att diskutera boken med genast! Det märks att Tasha Kavanagh har sin bakgrund inom film, nämligen med redigering av bland annat Twelve monkeys, Sju år i Tibet och The talented Mr Ripley. Författaren säger sig tycka om romaner som utforskar karaktärer med förvridet psyke, karaktärer som är ensamma men söker kontakt till varje pris. I sin debutbok för vuxna har hon lyckats kombinera det mörka med det filmiska, för under läsningen av boken känns det som att befinna sig både på plats där händelserna sker, och samtidigt inne i karaktärernas huvud.

Yasmines dels sympatiska, dels djupt störande karaktär kommer jag att tänka tillbaka på länge.

 

 

 
 
Tack till ETTA förlag för boken!
 
 
 
 

Kommentera här: