Tillbaka till Black Rabbit Hall

Pencraw Hall, som i folkmun går under benämningen Black Rabbit Hall, är ett förfallet gammalt gods i Cornwall, England. Lorna, som är på jakt efter ett fint ställe att ha sitt bröllop på, kommer dit med sin fästman John. Lorna, som har en förkärlek för gamla saker och vintage, faller pladask för det vackra men nergångna huset. På något oförklarligt sätt känner hon samhörighet med platsen och börjar forska i ägarnas, familjen Altons öden, ovetande om att hennes förflutna har starka kopplingar till godset.

Under tiden som Lorna får reda på mer och mer, får vi även ta del av historien genom Amber Alton, ett av de fyra av syskonen Alton, som hade Black Rabbit Hall som sommarresidens på 1950- och 60-talet. Familjen var en mycket lycklig sådan, tills olyckan drabbade dem. Ingenting blev som förut, och syskonens öde rullas upp bit för bit.

Jag är oftast mycket skeptisk till böcker som utlovar likhet med Downton Abbey eller Kate Mortons böcker, och Tillbaka till Black Rabbit Hall utlovade båda. Någon likhet med Downton Abbey vill jag inte påstå finns, förutom kanske det stora godset, men romanen påminner mycket om Kate Mortons verk när hon skriver som bäst. Eve Chase gör ett mycket bra jobb med att gestalta sina karaktärer, beskriva deras komplicerade inbördes relationer och knyta ihop de två tidsepoken. Historien är i befriande avsaknad av de klyschor som brukar åtfölja de flesta skildringar av liknande slag, och det är spännande att följa jakten efter nästa pusselbit i historien hela tiden. Om jag skulle ha någon invändning mot romanbygget så vore den enda att vi läsare hålls på halster inför det sista stora avslöjandet aningen för länge, men det är lätt att förlåta, eftersom vägen dit är njutbar läsning rakt igenom.

Hoppas att Eve Chase följer upp med fler böcker med liknande ämnen, för hon gör det väl. Enligt en sökning jag gjorde på författaren kommer hon i början av sommaren ut med en ny bok som ska heta The Wildlings och också ska handla om familjehemligheter på ett stort gods i England på 1950-talet. Författaren har via Penguin Publishings hemsida sagt att hon ”always wanted to write about families – ones that go wrong but somehow survive – and big old houses, where family secrets and untold stories seed in the crumbling stone walls”. Se där, en författare helt i min smak!

 

 

 
 
 
 

 

 

 

 

1 Andrea/Bibliophilia:

skriven

Nu blev jag ännu mer sugen på att läsa den här boken!

Kommentera här: