Kvinna inför rätta

Jag hade hört en hel del om Louise Doughtys stora genombrott Kvinna inför rätta innan jag tog mig an den, eller rättare sagt hade jag inte hört så mycket om handlingen, utan mest bara alla lovord som östes över boken.

Huvudpersonen är Yvonne Carmichael, 52 år och framgångsrik genetikforskare. Hon har det mesta som andra har som mål i livet – ett vackert hem, lyckligt äktenskap, två vuxna barn... Fast när vi lär känna henne så har hon precis som alla andra ganska vanliga livsproblem, med både äktenskap och barn och så. Hursomhelst gör Yvonne en dag något som även överraskar henne själv: när hon blir inbjuden att föreläsa för medlemmarna i ett parlamentariskt utskott möter hon en främling som hon har sex med på offentlig plats. De inleder en relation, och så småningom (vägen dit ska jag inte förklara) står de båda åtalade för mord.
Romanen är uppbyggd så att vi får följa Yvonne under rättegångens process och kapitlen växlar mellan rättegången och händelserna som föregick den. Olika vittnen ger sin bit och version av händelserna och flera gånger händer det under förloppets kartläggning att vi tror att vi vet vad som hände när en ny pusselbit ändrar på perspektivet.
Intrigen och spänningsmomentet i den här romanen är skickligt uppbyggda och bra på flera sätt. Men det var ändå några andra aspekter som berörde mig mest, nämligen funderingarna kring moral och konventioner och inte minst jämlikhet och kvinnlighet. Det finns så många kloka iakttagelser om dessa frågor i romanen att jag helst hade velat upprätta en liten anteckningsbok med citat enkom kring den här boken. Ett exempel är skillnaden mellan hur man agerar och hur ens agerande uppfattas. Det är oftast andras uppfattning av ens agerande som avgör hur man blir bedömd, oavsett intentionerna bakom, hur mycket man än förklarar sig.

Ett annat exempel är manliga och kvinnliga normer i samhället. Vi behöver inte ens gå in på det sexuella, ni kan ju fatta hur det uppfattas att en respekterad medelålders kvinna har sex med en till en början okänd man, där finns en diskussionsguldgruva. Men ta till exempel när Yvonne och hennes man i yngre år båda försökte slå sig fram i sina respektive karriärer och skriva sina avhandlingar. Yvonnes man är en vänlig och ganska jämställd man, men det föll honom naturligt att hans tid var i första hand hans, och om han förväntades hjälpa till med barn och hushåll skulle hans fru be honom om det. Yvonnes tid var däremot främst familjens, i andra hand hennes egen, och det är nog många kvinnor som känner så i vardagen, oavsett graden av karriär.

Som ni ser finns det många lager i den här boken. Men oavsett om man läser den för den psykologiska spänningens skull eller vill fördjupa sig i de olika funderingarna som dyker upp genusmässigt, sociokulturellt och moraliskt så är Kvinna inför rätta en bra bok på båda sätt.

 

 

 
 

 

 

Kommentera här: