Mistlar och mord

Lagom till första advent kände jag att jag ville läsa något mysigt, vintrigt och engelskt. Valet föll på Mistlar och mord av P. D. James, en bok med fyra, tidigare aldrig översatta julberättelser. Härligt med mysmord, tänkte jag, och fick mig en uppläxande andlig örfil i inledningen, där begreppet ”mysigt mord” fullkomligt slaktas, med rätta.

I två av berättelserna figurerar den för många välbekanta Adam Dalgliesh. För mig var han en ny bekantskap, då jag aldrig hade läst något av James som han varit med i, men lär säkerligen göra det framöver.

Berättelserna är inte särskilt långa, och när jag läste den första blev jag mycket förvånad när den tog slut. Det var inte det vanliga utbroderandet av en kriminalhistoria, utan en berättelse rakt på sak, där de första misstankarna bara bekräftades till slut. Så när nästa berättelse tog vid var jag mer beredd på att det var snabba ryck som gällde, att karaktärerna inte hade mycket tid på sig att utvecklas, även om P.D. James är en mästare på att med få ord och små medel göra sina karaktärer levande ändå.

Jag fick precis det jag trodde att jag skulle få: en perfekt julbok för alla som älskar P. D. James och engelsk kriminallitteratur. Gammaldags engelsk julstämning och torr humor följde med på köpet.

 

 

 

 

 
1 Lena:

skriven

Nu blev jag sugen på att läsa den.

Kommentera här: