Glada hälsningar från Missångerträsk

Nadja är 44 år, ensamstående och barnlös - ja, eller hon ska alldeles strax få en alldeles egen liten unge. I fem år har hon stått i adoptionskö och nu äntligen ska hennes högsta önskan slå in. När hon öppnar brevet från Adoptionscentrum, vilket ska innehålla fotot på det barn som ska bli hennes, får hon en chock. Adoptionsreglerna har ändrats och hon ser sin sista chans att få bli mamma gå upp i rök. Förtvivlad söker hon upp sin handläggare för att se om det inte finns något att göra. Svaret är nej, om det inte är så att hon har en partner som hon kommer att gifta sig med inom 30 dagar. Detta har ju inte Nadja, men innan hon tänkt efter har lögnen redan smugit sig förbi hennes läppar. Visst har hon en sambo och är det inte lägligt att deras bröllop, som av en händelse, ska gå av stapeln om två veckor. Något överraskad, men välvillig upplyser handläggaren att det då inte finns några större problem. Nadja behöver bara ange sin blivande makes personnummer och lite annan formalia så skall allt ordna sig. Frågan är bara vart hon skall hitta en man som hon kan lära känna OCH gifta sig med inom två veckor. Lösningen: Norrland.
 
Jag läste Glada hälsningar från Missångerträsk när jag var magsjuk tidigare i veckan. Jag läste den på en eftermiddag och mer eller mindre i sträck efter att ha läst Martina Haags Det är något om inte stämmer. Efter den senare, något allvarligare boken, var en lättsam och humoristisk feelgood precis vad jag behövde. Nadjas, minst sagt, udda äventyr i Norrland är kanske något orealistiska, men det hör till charmen med genren. Det ska inte vara rimligt och logiskt jämt. Det ska vara mycket känslor och lyckliga slut. Jag tycker om och känner med karaktärerna: Nadja, med sin desperation och rädsla över att inte få barn. Sigvard, Nadjas systers svärfar, som numer är bunden till ett inaktivt liv i rullstol och vars enda glädje är att lösa korsord och pingla med sin lilla ringklocka. Jocke, den introverte renskötaren som blev sviken av kvinnan han älskade och som har lagt ned detta med tvåsamhet för gott. Tillsammans bildar de en udda, empatisk och tokrolig trio, som man som läsare inte vill något hellre än att det ska gå bra för. Nu återstår att se filmen som, enligt vad jag har kunnat se från trailern, säkerligen kommer att bli en mystrevlig bekantskap den också.
 
Summa summarum: Lättsam och hjärtlig måbra-läsning som passar utmärkt som återhämtning från vinterkräken.
 
 
 
 
 
 
1 Louise:

skriven

Jag såg nyligen filmen, gillade den också :) Boken är ju också bra ;)

2 Lena:

skriven

Älskade boken. Den är så lättsam och rolig.

Kommentera här: