Jag lät dig gå

Jag gnällde lite häromveckan över lässvacka, och började i samma veva att läsa Jag lät dig gå av Clare Mackintosh. Den verkade vara en spänningsroman helt i min smak – inga makabra mord, inte för läskigt. Däremot störde jag mig på att boken i flera recensioner jämfördes med Gone girl... Snälla sluta göra den jämförelsen, tänker jag alltid. Det stämmer sällan, och förväntningarna blir bara för höga.

Fast i det här fallet kan jag förstå vad folk menar med jämförelsen, för man får känslan av att man vet precis vad man har framför sig och hur saker och ting ligger till, och så plötsligt rycks mattan undan och man inser att man har föreställt sig något som egentligen aldrig har sagts rent ut, och inte heller stämmer överens med det man trott... Ungefär så.

Lite om handlingen: En regnig kväll blir en liten pojke påkörd i Bristol. Föraren smiter och pojken avlider av sina skador. Polisinspektör Ray Stevens och hans team försöker göra vad de kan för att lösa fallet, men till slut tvingas de att prioritera nyare fall.

Jenna däremot kan inte glömma natten då hennes liv föll i spillror, och måste fly. Hon försöker att börja ett nytt liv i en liten by i Wales, men hennes förflutna hinner till slut ikapp henne...

Clare Mackintosh är debutant, men fy vilken skicklig sådan! Hon lyckas med det svåra konststycket att i en kriminalroman som kunde sluta som medioker levandegöra sina karaktärer, och framförallt Jenna, hennes demoner och hennes öde. Det är fängslande, överraskande med ett driv som gör det omöjligt att lägga boken ifrån sig. Det märks i detaljerna att Clare Mackintosh arbetade i tolv år som polis innan hon lämnade yrket 2011 för att arbeta som frilansjournalist och konsult inom sociala medier. Idag skriver hon på heltid. Jag lät dig gå bygger på ett fall som hon tidigare arbetade med som polis.

Året är ungt, men inom spänningslitteraturen kommer det att vara svårt att slå denna läsupplevelse för mig.

 

 

 

 
 
 

 

1 Lena:

skriven

Har denna hemma och vill läsa den jättesnart för jag har förstått att den är väldigt läsvärd.

2 Lotta:

skriven

Ojojoj, vad bra den var! Blev helt blindsided (svensk term?) av den där tvisten - och så snyggt skrivet! Tyckte dock att tvisten på sluten blev liiite för mycket. Och vad hände med utredningen? tog de bara hennes ord för hur det var?

Svar: Ja visst är det mycket att fundera kring, inte minst slutet... Vore kul med gruppdiskussion kring denna! /Judit
Bea, Sara och Judit

Kommentera här: