Om du bara visste

När man läser många böcker händer det oundvikligen att man då och då får läsa en dålig bok. Dåligheten beror ju förstås både på bokens kvalitet och på läsaren – det har hänt mig flera gånger att jag inte har tyckt om en bok, men samtidigt har jag insett att det hade med dålig tajming boken och mig emellan att göra, eller andra faktorer än att boken i fråga skulle ha varit ”dålig” rent generellt.

Och så finns det bottennapp som man inte ens med största välvilja eller bortförklaringar kan rädda. Till den senare kategorin hör tyvärr vår bokcirkels senaste val, Om du bara visste av Caroline Säfstrand. Jag orkar inte ens beskriva handlingen med egna ord som jag brukar ha som princip att göra, utan saxar från förlaget:

En svensk liten sommarkaramell. Om du bara visste är en vacker och fängslande roman om två kvinnor som möts över generationsgränserna. När Elin en dag hittar en förlovningsring i pojkvännen Zachs ficka får hon panik. Hon packar en väska och beger sig hals över huvud till Hallands Väderö - en plats som hon svurit på att aldrig återvända till. Här får hon dela fyrvaktarbostad med Anja, en äldre dam som kommit till ön för att måla. Båda plågas av smärtsamma minnen från det förflutna och släpper inte gärna någon inpå livet, men efter en regnig kväll i en kohage rämnar några av de murar de ägnat så lång tid åt att bygga upp. Sommaren på ön förändrar allt. Omgivna av öns dramatiska naturlandskap utvecklar de två kvinnorna en djup vänskap, och tryggheten de känner i varandras sällskap ger dem modet att glänta på de inre dörrar som så länge varit låsta. Plötsligt blir den enas frågor den andras svar ...

Okej. Redan från början var det här inte en beskrivning jag skulle nappat på, men ingår man i en bokcirkel får man gilla läget. Jag trodde att beskrivningarna av svensk sommar skulle åtminstone vara värda läs-besväret. Jag försökte tillämpa Beas taktik med läsning, nämligen den om att när man har läst drygt 50 sidor i en bok och den fortfarande inte har dig fast, då är den boken förmodligen inget för dig. Men återigen: ingår man i en bokcirkel får man gilla läget, och dessutom böta med att baka efterrätt när man inte har läst boken, så... Nästan halvvägs in i boken kommer det en twist som skulle ha kunnat rädda historien, men nej, den delen slarvas också bort.

Nu ska jag summera vad jag inte tyckte om: ett svulstigt, överlastat språk, banala beskrivningar, platta personligheter samt effektsökeri rakt igenom. Grundhistorien hade kunnat fungera, men slarvas tyvärr helt bort bland ovan nämnda illa hanterade verktyg. Jag ryser fortfarande när jag tänker på de timmar jag tillbringade med boken, och hittar faktiskt inga förmildrande bitar att lyfta fram, jag som brukar vara noga med det i recensioner. Jag brukar annars vänta med att recensera böcker tills efter bokcirkeldiskussionen, för jag vet att den brukar färga min syn på berättelsen och mer än en gång har diskussionen med mina bokcirkelvänner lyft en medioker bok till något bättre. Men denna gång ville jag bara få ur mig denna fruktansvärda läsupplevelse. Jag kanske återkommer angående vad de andra tyckte och hur det eventuellt ändrade min inställning.

Jag har även rannsakat mig själv gällande min ovanligt starka aversion mot boken, men jag kan ärligt talat inte anmärka på dålig tajming, humör eller något som hade kunnat färga av sig på boken. Så ledsen boken, men det är inte jag – det är du.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 Jenny:

skriven

Hahaha, helt bortkastad tid var det ändå inte, det blev en fantastiskt rolig recension av läsplågan! :D

Svar: Tack Jenny, då har plågan inte varit förgäves! :)
Bea, Sara och Judit

2 Joelinda:

skriven

Håller med Jenny - det här var riktigt roligt att läsa :-D Funderar på om jag ska köpa boken och ha som studiematerial till när jag någon gång skriver en egen roman. Det är viktigt att förstå vad läsarna kan uppfatta som "banala beskrivningar och svulstigt, överlastat språk". Själv har jag svårt för orealistiska beskrivningar av något som ska föreställa vara vanligt, vardagligt eller troligt. Det är värre än att någon vräker på med floskler.

Svar: Ja, det kan vara en bra tanke. Men jag vill framhålla att det här är min högst privata, amatörmässiga tolkning av bokens kvalitet. Andra kanske tycker om den! /Judit
Bea, Sara och Judit

3 petristetris:

skriven

Läste ut boken imorse. Kan inte rekommendera den till någon, författaren lyckades inte beröra mig en millimeter pga ett alldeles för banalt språk och stereotypa beskrivningar. Logiska luckor, t ex, när var den där mormorn (A) född egentligen om hennes kärlekshistoria med D utspelade sig i slutet på 50-talet, då hennes dotter (V) var utflyttad samtidigt som nutidsgalleriet (Z) hade smarta mobiltelefoner? MEN, det är en sak som författaren inte redde ut, vilket jag är tacksam för. Nämligen titeln "om du bara visste", som modern (V) skrev på sin dotters (E) skiss. Vad var V:s uppfattning av vad som skett, historien om deras liv? Och varför är jag tacksam för detta? För mig handlar en läsupplevelse (konstupplevelse öht) om att författaren inte släpper ifrån sig hela förklaringen, att hen skapar tankar och funderingar hos läsaren. Efter att ha tillbringat några timmar med författarens verk känner jag mig tyvärr säker på att hennes tolkning är grundare och mer förenklad än den hade kunnat vara.

Svar: Jag håller med dig om det mesta! /Judit
Bea, Sara och Judit

Kommentera här: