Simma med de drunknade

Norrmannen Lars Mytting blev känd genom att skriva en fackbok om ved, som blev en otippad storsuccé. Jag vet inte vad han sysslar med när han inte skriver, men trä verkar han vara fascinerad av, för temat återkommer i hans skönlitterära debutroman, Simma med de drunknade, som vi valde till maj månads bokcirkelbok.

Det är 1990-tal i Norge, Saksum när romanen börjar. Edvard Hirifjell är 23 år och bor hos sin farfar, som han är uppvuxen hos efter att föräldrarna dog i en olycka 1971, när han var liten. Farfar är potatisbonde, något som Edvard skolas in i, och livet går sitt stilla lunk tills farfar plötsligt dör. När han går igenom farfaderns tillhörigheter hittar Edvard ett antal ledtrådar till vad som hände under resan som slutade i föräldrarnas död, något som farfadern aldrig har velat prata om. Edvard var själv med på den resan, men har bara vaga minnen av de fyra dagarna som han var försvunnen innan han återfanns på en läkarmottagning långt från olycksplatsen. Efter detta ger sig Edvard ut på en resa för att söka svar, en resa som tar med honom både till Shetlandsöarna och Frankrike.

Mer än så vill jag inte avslöja om händelserna, men det var längesen jag läste en så suggestiv, spännande och välskriven roman. Men det är just trä som binder samman de olika trådarna, både människor och händelser i olika länder och olika tidsepoker.

Språket är visuellt starkt och vackert, och förutom de oerhört välgjorda naturbeskrivningarna finns även temat om efterkrigstidens skuld med i romanen, något som var aktuellt i Norge på grund av tysk ockupation och där en del av norrmännen var tyskvänliga, andra motståndsmän.

Både industriell trävaruhandel och artistisk träsnideri beskrivs så väl att jag som inte har en gnutta intresse i ämnet läser hänfört. Persongalleriet är av komplexa karaktärer som har djup och olika skiftningar beroende på omständighet.

Ska jag komma med invändningar så vore det mot det tvära slutet, som onekligen kommer att ge grund för diskussion vid bokcirkelträffen. Annars är det bara att tacka och bocka för en fulländad historisk roman.

 

 

 
 
 

 

 

 

Kommentera här: