En fransk curry: 100 steg från Bombay till Paris

Förutom böcker, så är mat en utav mina allra största passioner här i livet. Jag älskar att äta mat, prata om mat, läsa om mat och för det mesta även laga mat. 

Richard C. Morais debutroman En fransk curry: 100 steg från Bombay till Paris, var en lika delar njutbar som plågsam läsupplevelse. Alla dessa beskrivningar av den ena gastronomiska läckerheten efter den andra, gjorde mig både hungrig och smågrinig och fick det minst sagt att vattnas i munnen på mig.

Berättelsen kretsar kring den indiska familjen Haji och tar sin början i Bombay i slutet av 80-talet. En tragedi inom familjen gör att Papa Haji, familjens överhuvud, beslutar att flytta med sin familj från Indien till England. I London blir familjen aldrig riktigt hemmastadd och snart går flyttlasset söderut i Europa för att till sist hamna i den lilla bergsbyn Lumière. Där beslutar Papa Haji sig för att starta en indisk restaurang. Något som inte ses med så blida ögon av den dubbelt Guide Michelin-stjärnbeprydda värdshusägarinnan tvärs över gatan.

 Till en början har berättelsen ett härligt driv och man kan riktigt känna mataromerna ånga upp från sidorna, men efter ett tag blir själva bokens kärna något uttjatad. Det finns en gräns för hur många mattermer det kan finnas i en skönlitterär bok - även för mig. Karaktären Hassan tappar dock aldrig min uppmärksamhet utan jag är genuint intresserad av vad som skall hända med honom - och det är där som boken har sin stora Akilleshäl. Man får som läsare veta hur det går för Hassan rent professionellt, men någon insikt om personen Hassan kommer man inte till. Kanske för att boken är skriven ur förstapersonsperspektiv, men det känns ändå som en förlust att huvudkaraktären är så pass platt som han är, även om boken har gått om andra färgstarka karaktärer, som värdhusägarinnan Mme Mallory och Hassans senildementa farmor. Men birollerna kommer inte till sin rätt när inte protagonisten genomgår någon form av utveckling - något som Hassan inte gör. Han är samma person från början till slut, även om det har gått över tjugo år. Är inte det lite konstigt? Sedan tycker jag att Morais helt förbiser den klassiska dramaturgiska uppbyggnaden, som man ändå förväntar sig utav en roman. Helt plötsligt är allt bara slut och inte har det skett några direkt häpnadsväckande saker längs vägen. Den enda händelsen i boken som sticker ut är den familjetragedi som gör att familjen flyttar från Indien. Boken börjar som sagt intressant, men tappar lite geisten efter ett tag. Med detta inte sagt att den inte var ett nöje att läsa rätt igenom - det var den, men den hade kunnat vara mycket bättre.

 

Summa summarum: En bok som inte bör läsas på fastande mage

 

En fransk curry : 100 steg från Bombay till Paris

 

 

 

 

1 Boklysten:

skriven

Man blir verkligen hungrig när man läser den boken!

Kommentera här: