Etthundra mil

Jess är en ensamstående tvåbarnsmamma som har svårt att få vardagen att gå ihop. Hon jobbar dubbla skift och sliter för att få pengarna att räcka till den lilla familjen. Dottern Tanzie är ett mattegeni och när hon kvalar in till Matteolympiaden i Skottland, ser Jess en möjlighet för Tanzie kunna komma bort från förorten och gå i en bättre skola - något hon inte har kunnat erbjuda sonen Nicky, som i stället fått utså misshandel och mobbing bara för att han inte är som alla andra.

 

Ed är IT-miljonär och riskerar att bli åtalad för insiderbrott. Allt i hans liv verkar gå fel. Fadern är döende, men Ed vågar inte berätta om det som hänt av rädsla för att fadern ska bli besviken på honom. För att försöka göra något gott i sitt liv erbjuder han sig att skjutsa sin städerska, hennes två barn och deras stinkande hund etthundra mil till en mattetävling i Skottland. Resan blir starten på något nytt för dem alla.

 

Jag har ännu inte läst en bok av Jojo Moyes som jag inte tyckt om. Etthundra mil skiljer sig både från Livet efter dig och Sophies historia, även om den har vissa likheter med den förra – klasskillnader, ekonomiska bekymmer och krassa vardagsskildringar. Det är en bok som först och främst förmedlar hopp. Hopp om att bra saker till sist ska hända de som försöker göra det rätta. Karaktärerna och dialogerna är mycket välskrivna och man kan inte annat än gripas av deras levnadsöden. Moyes fångar verkligen mitt intresse med språk och sitt välkonstruerade narrativ. Jag hade gärna önskat att boken hetat Tvåhundra mil, bara för att den om möjligt skulle ha räckt lite längre. Minns inte när 400 sidor flög förbi så fort senast.

 

Summa summarum: En gripande, humoristiskt och empatisk bok om den lilla människans stora kamp för överlevnad.

 

 
 
 

 

 

Kommentera här: