Moll Flanders

Häromveckan när jag besökte biblioteket fick jag syn på en klassiker i ny utgåva, nämligen Moll Flanders av Daniel Defoe, författaren till Robinson Crusoe. Jag måste erkänna att även omslaget utövade en lockelse, Modernista förlag kan det här med tjusig formgivning, vilket de har visat de senaste åren när det gäller nyutgivna klassiker.

Så historien om den vackra kvinnan som väljer brottets bana fick följa med hem.

Huvudpersonens riktiga namn berättas aldrig klart och tydligt, men hon går till en början under namnet Betty. Eftersom romanen berättas i jagform tänkte jag inte så mycket på saken förrän mot slutet av boken, när berättaren nämner att hon inte ens berättar sitt riktiga namn för mannen hon då är gift med. Vilka namn hon använder nämns inte heller, förutom just Moll Flanders, vilket inte är självvalt, utan något som formas i folkmun.

Men för att börja från början: flickebarnet som sedermera blir Moll Flanders föds i det beryktade Newgate-fängelset där hennes mor sitter, dömd till döden. Flickan som föds hamnar på barnhem, av den snälla sorten, med en bra föreståndarinna som vill barnen väl och som, när barnen är gamla nog, skaffar dem arbetsplatser, för det mesta som piga åt flickorna. Men Betty, som huvudpersonen då kallas, drömmer om något större, och ber om att få stanna och utföra sömnad åt rika damer istället. Så händer det sig att en av damerna fattar tycke för den vackra och vänliga flickan och låter henne bo som sällskapsdam hos sina döttrar. Problemet blir bara att Betty snart överglänser döttrarna i både skönhet och färdigheter, samt att båda bröderna i hushållet blir betuttade i henne.

Utan att avslöja för mycket kan jag berätta att Betty blir gift både en och flera gånger. När en make dör måste hon se sig om efter en annan. En ogift kvinna i 1600-talets England hade inte så många försörjningsmöjligheter om hon ville leva ett bekvämt liv, och Betty vill verkligen inte vara fattig eller arbeta hårt. Det blir en intressant levnadsbana som följer, och vi får följa med Betty både till norra England och USA och tillbaka. Under årens lopp föder hon inte mindre än tolv barn, varav alla utom en bara blir parenteser i historien. Barnen lämnas bort på grund av bristande försörjningsmöjligheter eller tas omhand av den aktuelle makens familj (som kvinna hade man inte rätt till sina barn på den tiden).

Så småningom kommer vår huvudperson in på brottets bana och blir en av de mest berömda tjuvarna i historien. Det är ju hon själv som berättar om sitt liv när hon är gammal, så vi får följa hennes levnadshistoria ända till ålderns höst.

Det finns många intressanta aspekter att ta upp om romanen, och det görs i ett välskrivet och initierat förord av litteraturhistorikern Anna Udén – något som jag läste när jag hade avslutat romanen, vilket visade sig vara ett bra beslut. Där tar hon upp den sociala och litterära kontexten i vilka romanen föddes, samt gör en lärorik analys av själva romanen, vilket vore en kopiering och upprepning att återge här, så jag rekommenderar läsning, helt enkel.

Mina förväntningar var höga, för ordet ”mästerverk” nämns så ofta i samband med romanen, men upplevelsen av romanen var inte riktigt i klass med vad jag med min amatörmässiga bedömning skulle kalla ett mästerverk. Men det var intressant och lärorik läsning, helt klart, inte minst ur kvinnohistoriskt perspektiv. Jag tyckte också om Moll/Betty som karaktär, som ofta har allt emot sig, men inte ger upp och slåss hårt för att skapa sina egna villkor.

 

 

 
 
 
 

 

 

 

1 Joelinda:

skriven

Tack snälla du för en intresseväckande och välskriven recension! Jag har sneglat på boken för lääääänge sedan och känt "nej, trist". Nu har jag helt ändrat uppfattning. Ska nog kolla in nyutgivningen genast!
Och lite kul är det att familjen Simpsons granne Ned Flanders, den präktige kristne mannen med tvillingar, hade en hustru som hette Maude Flanders (hon dog på en racingbana, om jag minns rätt, överkörd av en bil). Jag tänker jämt på dem när jag ser titeln "Moll Flanders".

Svar: Tack! Vad kul att jag lyckades väcka läsintresse!
Ja, det är jättekul med Simpsons och och deras ibland dolda referenser till allt möjligt: litteratur, historia, populärkultur, etc. Serien blir så mycket djupare och roligare om man förstår dessa blinkningar! /Judit
Bea, Sara och Judit

Kommentera här: