Dödligt dubbelspel

Den här boken har jag väntat på sedan hösten 2014 då jag läste Dödlig åtrå. I Dödligt dubbelspel får vi fortsätta att följa Alice Wiklund och gänget på Scotland Yard, när Susanne tar det bästa av två världar och blandar läskiga seriemördare med het romantik.
 
Alice Wiklund och Tyler Rimes på Scotland Yard har precis avslutat en omfattande mordutredning. Rättegången är över, seriemördaren sitter inlåst men det räcker inte för Alice. Trots att hon höll på att bli hans sjunde offer vill hon få svar på en fråga som ständigt förföljer henne. Kan ondska gå i arv? Alice får kontakt med Ryan Kendall, seriemördarens tvillingbror. Kommer han att kunna ge henne ett svar?
 
Alice har återkommande mardrömmar, svårt att hantera vardagen. Hon vill gå vidare, lägga utredningen bakom sig men det är lättare sagt än gjort och när hon hittar ett skelett av ett barn i familjen Kendalls herrgård, blir det början på en mordutredning som kommer att ta dem trettio år tillbaka i tiden.

På teamets bord hamnar ytterligare en mordutredning, en kvinna har hittats död i ett badkar, strypt. Fallet är identiskt med mordet på Alices väninna, Ann von Walden, men vad har de gemensamt förutom tillvägagångssättet? Utredningen tar en oväntad vändning och Alices kollega, Tyler inser att han är anledningen till att Ann blev mördad.

Alice & Co blir indragna i ett dödligt dubbelspel där någon sitter med en vinnande hand och väntar på nästa giv.
 
Känslan när jag hade avslutat den här boken var - Neeej, är det redan över? Jag var så inne i handlingen att jag inte märkte att sidorna började ta slut. Dessutom gjorde bonusnovellen på slutet att jag trodde att jag hade mer kvar av Alice & Co. Behöver jag nämna att jag gärna hade haft fortsättningen i min hand igår? Nej, trodde väl inte det. Men förhoppningsvis kommer den nästa år.
 
Precis som med Dödlig åtrå har man träffat mitt i prick när det kommer till omslaget. Det är faktiskt helt otroligt snyggt och kommer säkert locka många läsare bara på grund av det. Jag gillade också novellen Gåvan, som fanns i slutet på boken. Den var ett härligt smakprov på en annan sida av Susannes skrivande och var både mysig, romantisk och het. Jag läser gärna fler sådana noveller i framtiden.
 
Har ni ännu inte plockat upp den första boken Dödlig åtrå är det hög tid att göra det.
 
 
 
 
 
 

Rasputins dotter

Den ryska tsarfamiljen Romanovs öden har legat till grund för många skön- och facklitterära verk, filmatiseringar, myter och teorier. Den som kan historien vet att tsarfamiljen blev brutalt mördad efter den ryska revolutionen som ledde fram till bildandet av Sovjetunionen.

En av tsarfamiljens närmaste män var den lika mytomspunne Grigorij Jefimovits Rasputin. Han var en enkel man med sibirisk härkomst, son till en bonde, och var knappt läs- och skrivkunnig. Han blev så småningom predikant och helbrägdagörare, då han ansågs ha gudomligt helande krafter. För vissa var Rasputin en Guds man, för andra en inkarnation av djävulen. Faktum är dock att han så småningom kom att bli en nära vän till tsarfamiljen, främst på grund av sina påstådda helande egenskaper. Den enda sonen och tronarvingen Aleksej led nämligen av blödarsjuka, något som då hölls hemligt. Rasputin kunde, om än inte bota honom, så tydligen lindra hans plågor, och kom därför att åtnjuta tsarparets livslånga tacksamhet.

Rasputins liv är svårt att få grepp om, då han har glorifierats och smutskastats om vartannat. Men ett annat faktum är att han hade flera barn, bland dem Marija Rasputina, kallad Marja eller Masja. Hon levde ett fascinerande liv, bland annat som lejontämjare och dansare i USA efter sin flykt från Ryssland. Det är hon som är utgångspunkten och berättaren i Kathryn Harrisons roman Rasputins dotter.

När historien börjar är året 1917. Tsar Nikolaj II har just avsatts och Rasputin är mördad. I hopp om att hans dotter Masja ska ha ärvt hans helbrägdagörande egenskaper tas Masja till Alexanderpalatset där familjen Romanov (tsarparet, deras fyra döttrar och en son) lever instängda, i väntan på vad bolsjevikerna bestämmer sig för att göra med dem. Masja ska hålla Aleksej sällskap, och för att lindra den sängliggande pojkens plågor och få tiden att gå berättar hon historier, både sanna och påhittade, för honom. Så småningom växer det fram en djup vänskap ungdomarna emellan. Aleksej, som på grund av sin sjukdom har fått avstå de enklaste nöjen som åtföljer en barndom, lyssnar hungrigt på hur världen ser ut för vanligt folk. Berättelsen liknar de många Fabergé-ägg som familjen Romanov har en stor samling av: de skapar världar inuti världar, lager på lager med historier. Det är inte bara Masjas eget liv som berättas, utan även en del av den Romanovska släkthistorien och det som ledde Ryssland fram till revolutionen. Men först och främst är det Masjas egen berättelse, och trots att den största delen av romanen utspelar sig under de månader hon får tillbringa med tsarfamiljen, så får vi även följa henne en bit efter att hon har fått lämna dem.

Det är både en historisk roman och skönlitterär kärleks- och familjehistoria man får, och språket är poetiskt, detaljrikt och vackert. Stilen liknar den ryska muntliga berättartraditionens, den ömsom vaggar läsaren mjukt, men väjer inte heller för det svåra.

En mycket underhållande roman där man även kan lära sig lite historia. Harrison tar sig naturligtvis friheter med att brodera ut det man inte kan veta, men grundhistorien vilar på fakta. Om man, som jag, blev intresserad av att läsa mer om Rasputins och familjen Romanovs historia, finns det som sagt en uppsjö av både fack- och skönlitteratur i ämnet. Rasputins egen dotter har bidragit med två böcker som hon skrev om sin far, en skriven 1932, den andra strax före hennes död 1977.

 

 

 
 
 
 
 

En sommar på luffen

När trettioårskrisande Anna-Lisa ramlar över romanen ”Vägen till Klockrike” på en loppis tar hennes liv en ny vändning. Hon fascineras av berättelsen om luffaren Bolle och bestämmer sig för att själv gå på luffen i Sommarsverige. Skaffa sig mat och husrum genom att måla staket och klippa gräs. Tjäna pengar på det hon är allra bäst på, att fynda dyrgripar på loppis och sälja vidare. Fundera över vad hon vill göra med resten av sitt liv. Och kanske finns där ute någonstans en kille för henne?

Men den flirtiga raggaren som ger Anna-Lisa lift i sin risiga Cheva är verkligen så långt från drömkillen man kan tänka sig. Hur kan någon vara så irriterande? När luffen går mot sitt slut har Anna-Lisa vandrat många mil genom Roslagen, Norduppland, Bergslagen och Östergötland. Hon har mött både snälla och farliga människor, jobbat sig fram och sovit under stjärnorna. Och tagit ett beslut som förändrar hela hennes liv.

 
I samband med vår utlottning (klicka här om ni vill komma till den) fick jag också möjligheten att läsa En sommar på luffen av Eli Åhman Owetz. En somrig feelgood om loppisfynd, luffande och kärlek. Visst låter det underbart? Det enda som gjorde mig lite tveksam var att kärleksintresset enligt baksidan skulle vara en raggare... Något jag har väldigt svårt för.
 
Men va? Tänker ni nu. Bodde inte du i närheten av Tidaholm, raggarnas eget Mekka? Där cruising innebär folkfest för hela familjen. Jo, det gör jag ju förstås. Men nu var det knappast därför vi flyttade hit. Så själva tanken på en raggare i en kärlekshistoria fick mig att rysa, och inte på ett bra sätt. Tänk er skinnbyxorna, tatueringarna, mustaschen och så hela den här grejen med användandet av sydstatsflaggan som bara är rent ut sagt motbjudande.
 
Men ... (Ja, självklart kom det ett sådant) Det tog faktiskt inte särskilt många möten med den åländske raggaren Ralf för att jag skulle omvärdera mina åsikter, eller i alla fall göra ett undantag. Jag fick väldigt svårt att lägga ifrån mig boken. Eli skriver lättsamt och underhållande. Hon är riktigt rolig och när man lyckas få någon som mig att praktiskt taget falla pladask för en raggare - Ja, då är man ingen dålig berättare.
 
En sommar på luffen är en varm och härlig feelgood. Och vilket sug man fick efter att gå på loppis! Glöm inte att lämna en kommentar i inlägget jag länkade till ovan, så har ni kanske turen att få denna pärla signerad och hemskickad till er.
 
 
 
 
 
RSS 2.0