Huset vid havets slut

Jag är inne i ett riktigt läsflow just nu, där jag varvar läsning med lyssning av ljudböcker. När det gäller att lyssna på ljudböcker är det jätteviktigt med uppläsare, för vissa kan tyvärr förstöra en bra bok genom sitt sätt att prata eller så att säga ”stå i vägen” för historien. Så är inte fallet med Angela Kovács, som är uppläsaren för böckerna om Ruth Galloway. Rösten är lugn, trygg och förmedlar det man ska utan att ta för mycket plats. Därför har jag på kort tid tagit mig igenom tre av böckerna om rättsarkeologen Ruth och hennes arbete hos Norfolkpolisen, den senaste boken var Huset vid havets slut.

Ruth är just tillbaka i arbete efter sin föräldraledighet när några av hennes kolleger som kartlägger erosionen vid kusten hittar en grav med sex skelett. Kvarlevorna visar sig vara tyska soldater från andra världskriget. Men det tycks vara mer än skelett som ligger begravda under tidens glömska, och det finns fortfarande de som är beredda att döda för att hemligheter inte ska komma fram. Ju fler ledtrådar polisen upptäcker, desto mer komplicerat ter sig fallet. Vad är Projekt Lucifer och vad vet familjen som är bosatt i det stora huset vid havets slut, om det som hände för mer än sextio år sedan?

Som vanligt njöt jag av berättelsen, och kan numera bara luta mig tillbaka och lita på att Elly Griffiths levererar kvalitativ, smart och välskriven spänning. Jag är också tacksam för att trots att Ruth kämpar med att få vardagen att gå ihop som ensamstånde mor, tar bebisjollret inte över, och Ruth har inte blivit en personlighetsförändrar mom-zilla med bara tankar på sitt barn. Tvärtom njuter hon av att vara igång och ägna sig åt arkeologi igen, även om hennes samarbete med polisen innebär att hon får träffa kommissarie Nelson ofta. Deras relation är också intressant att följa, den är ju minst sagt komplicerad.

En annan intressant och gripande vinkel är Ruths vän Tatiana, som hon träffade i Bosnien under 1990-talet, när hon ingick i ett team av volontärer som grävde i massgravar efter Balkankrigets offer för att hjälpa de anhöriga att hitta sina förlorade familjemedlemmar. Tatiana har en sorglig personlig historia, och Balkankrigets fasor som har likheter med andra världskrigets dito är ett tänkvärt inslag i historien.

Jag är rädd att de återstående fem böckerna som utgivits hittills i serien inte kommer att stå olästa/olyssnade länge till. Jag bävar för den dagen när jag har kommit ikapp hela serien och måste hitta ett substitut för Ruth Galloway... Det kommer inte att vara en lätt uppgift.

 

 

 
 
 
 
 
 

Kommentera här: