Liftarens parlör till galaxen

Jag älskar och respekterar nörderi, det vill säga folk som gräver ner sig i smala, gärna obskyra ämnen och går helhjärtat in för att vara kunniga i ämnets minsta detalj. En sådan nörd verkar Yens Wahlgren vara. Hans bok, Liftarens parlör till galaxen, handlar nämligen om 101 språk som egentligen inte finns. Jajamän! Den nämnda författaren är xenosociolingvist. Det betyder att han är intresserad av språk som egentligen inte finns, konstgjorda språk i litteratur och populärkultur. Han har tidigare jobbat som journalist och har en filosofie kandidatexamen i klingonska, ett av språken i Star Trek.

Jag kunde inte motstå att låna hem boken när jag råkade se den på mitt lokala biblo häromveckan, och sedan dess har jag läst enstaka kapitel i den åt gången, när jag ville ha paus från min skönlitterära läsning. Det är ingen bok man kan läsa i en sittning från pärm till pärm, trots att den är skriven på ett lättläst, om än mycket välinitierat sätt. Och det är ingen grammatikbok eller lexikon vi har att göra med, utan Wahlgren lotsar oss ämnesvis genom språk som exempelvis klingonska, valyriska och dothraki från Game of thrones, syldaviska, navi, lilliputianska, orkiska och alviska från Tolkiens världar, eller språken i Star Wars, för att nämna några. Språk som alltså inte existerar, eller rättare sagt existerar i högsta grad för miljontals fans runtom i världen, och som författare eller filmskapare har hittat på för att göra sina berättelser mer trovärdiga.

Det är underbar läsning, humoristiskt och underhållande. För varje språk presenteras uppkomsten och orsaker till hur och varför språket i fråga skapades, vi får lite fakta kring boken, filmen eller det populärkulturella fenomenet förklarat för oss, och lite fördjupning i språkets grammatik. Till exempel att George R R Martins stora sorg var att han inte är ett språkgeni som Tolkien var, och inte kunde konstruera språk när han skrev böckerna. Han hittade på några ord på till exempel dothraki, men löste för det mesta språkproblemet genom att skriva en dialog och efter meningarna skriva ”sa han på dothraki”. När tv-serien skulle skapas ville man att språket skulle utvecklas för trovärdighetens skull, så HBO hade auditions för skapare av så kallade conlangs (constructed languages) genom att man fick lämna in förslag på hur de olika språken skulle kunna se ut och låta. Vinnaren blev David J Peterson, ordförande för The Language Creation Society, en ideel förening för conlangare. Jajamän, det finns en sådan! Där ser ni! Hur underhållande som helst. En annan rolig aspekt är insynen i vilken stor roll fansen spelar i dessa conlangs utveckling – det finns massor av olika nischade forum på nätet där fans analyserar ett språk i fråga, samtalar med varandra och bidrar med nya ord och hjälper till att utveckla språket.

Som språknörd njöt jag i högsta grad av läsningen, kanske inte lika mycket i alla kapitel – jag har till exempel aldrig haft en relation till Star Trek, men de flesta av språken har man stött på i några sammanhang. Däremot fnissade jag mig igenom kapitlet om Minionernas språk, som jag hittills har trott bara är rappakalja, men det ligger mer tanke bakom än så, kan jag avslöja.

Så om du finner ämnet språk det minsta intressant, bör du titta i den här boken. Om du, som jag, är till på köpet bok- och filmnörd med ett stort intresse för språk, är kombinationen av de tre ämnena en fullträff i den här boken.

 

 

 
 
 
 

 

 

 

1 C.R.M. Nilsson:

skriven

Åh, den här boken får mitt nördhjärta att klappa lite hårdare. Jag måste läsa!

Svar: Ja, det tycker jag! Oerhört underhållande, som sagt! /Judit
Bea, Sara och Judit

Kommentera här: