Åren i Paris via "litterär loop"

Har ni varit med om att temat i en bok återkommer i en annan bok som ni tar er an inom en snar framtid? Eller att den ena boken länkas in i nästa ni läser på något sätt? Jag vet inte om det finns något namn för företeelsen, men det borde det finnas. Jag upplever fenomenet ofta, och det senaste exemplet är när jag läste A heart bent out of shape av Emylia Hall. Den handlande om en amerikansk utbytesstudent vid namn Hadley som tillbringar ett år i Lausanne, Schweiz. Hadley har fått sin namn från Ernest Hemingways första fru och Hemingway tillbringade en del tid i Lausanne, vilken nämns i boken, likaså refereras det ofta till hans litterära verk. I efterordet anger Hall bland många andra verk Åren i Paris av Paula McLain som inspirationskälla. Men, tänkte jag, den har jag ju oläst i bokhyllan, och läste den. I Åren i Paris umgås makarna Hemingway med Scott och Zelda Fitzgerald. Och då kom jag på att jag ju hade en biografi över Zelda oläst i bokhyllan... Visst är det häftigt när det ena ger det andra på det här sättet?

 

 

 

 Ni som har läst litteraturvetenskap, har det här fenomenet ett namn?Tills vidare tänker jag kalla företeelsen för "litterär loop"!

 

Det här med fiktiva biografier är ett svårt kapitel, tycker jag. Jag läser dem gärna, men eftersom det handlar om skönlitteratur så kan författaren ta sig stora friheter och man kan inte utgå från att saker och ting är helt sanna – de bara baseras på sanna händelser, som det heter. Särskilt när det gäller en persons inre liv kan författaren, hur noggrann research man än har gjort, faktiskt inte veta så mycket.

Åren i Paris handlar om Hadley Richardson, Ernest Hemingways första fru som levde 1891–1979. Under åren 1921–1927 var hon gift med Ernest Hemingway, med vilken hon fick en son. Hadley var åtta år äldre än Ernest, vilket hon verkar ha tyckt var ett problem, men det tyckte inte hennes man, om man ska tro källorna.

Paret träffades i Chicago och gifte sig snabbt efter en virvelvindsromans. Hemingway var en okänd journalist på den tiden som förgäves försökte att bli en publicerad författare. För att komma någonstans ville Ernest att de skulle flytta till Italien, men en vän övertalade honom att det var Paris de skulle satsa på. Paris under 1920-talet var full av intellektuella unga från väldens alla hörn, och där, samt under de europeiska resorna paret gjorde skrev Ernest sina första betydande alster.

Paret levde fattigt och bodde trångt och dåligt, men av romanen att döma fanns det alltid pengar till sprit – det dricks kopiösa mängder romanen igenom! Och medan allt Hadley vill är att ha ett tryggt, stabilt familjeliv, vill Ernest så småningom ha mer, alltid mer, välden räcker liksom inte till. Han har onekligen många hänsynslösa drag, och det passar in i den ganska ytliga bilden som jag hittills har haft om honom, och som gjorde att hans verk kändes olustiga att ta sig an. Vet man det minsta om Hemingway så vet man att han hade fyra fruar, så hur äktenskapet med Hadley går är givet på förhand. Ändå är beskrivningen av miljöerna, våndan över att krampaktigt hålla någon kvar eller släppa vidare samt livet i allmänhet under 1920-talet fascinerande läsning.

Men: jag tycker inte att man kommer särskilt nära vem Hadley var som person, men om inte annat så väcks intresset att ta reda på mer, och att så småningom, trots allt, läsa några av Hemingways verk. En fest för livet sägs handla om hans äktenskap med Hadley, den kanske kan vara en bra början.

 

 

 

 

 

 

 
 
 
 

 

 

 

 

 

 
 
 
 

Kommentera här: