Kärlekens historia

Senaste månadens bokcirkelbok blev ”Kärlekens historia” av Nicole Krauss. Jag var glad åt valet, för jag hade i flera år sneglat på boken vid mina biblioteksbesök, men alltid valt något annat. Boken visade sig dock vara något annat än vi hade väntat oss. Jag försökte länge att skriva en egen sammanfattning om berättelsen, men gav upp och använder förlagets istället:

 

I en sliten lägenhet i Brooklyn bor Leo Gursky. Han är gammal, trött och ensam. Varje kväll knackar han i värmeledningen för att meddela grannen i lägenheten ovanför att han lever. I rockfickan har han en lapp där det står: MITT NAMN ÄR LEO GURSKY JAG HAR INGEN FAMILJ VAR SNÄLL OCH KONTAKTA PINELAWKYRKOGÅRDEN JAG HAR EN PLATS DÄR I DEN JUDISKA DELEN TACK FÖR HJÄLPEN.
Åttio år har gått sedan han föddes i den lilla polska staden Slonim. Där växte han upp och där fanns Alma. Om sin kärlek till henne skrev han i Kärlekens historia. Så kom kriget. Alma skickades till Amerika och själv var han tvungen att gömma sig undan nazisterna. Sitt manuskript lämnade han till en vän att ta hand om till dess kriget var över.
Vid krigets slut är Leo den ende i sin familj som överlevt. Han tar sig till USA och söker upp Alma. Hon är nu gift och har barn eftersom hon trott att Leo är död. Och vännen som har tagit hand om Kärlekens historia hörs aldrig mer av. Leo Gursky har förlorat både sitt livs kärlek och sin bok om den. Han blir kvar i New York, och så går åren.
I New York bor den fjortonåriga Alma Singer. Sitt namn har hon fått efter huvudpersonen i en bok med titeln Kärlekens historia som hennes pappa hittade i ett antikvariat i Buenos Aires en gång för länge sedan. Pappan är nu död och Alma tycker att det är hög tid att hennes mamma slutar att vara ledsen och träffar en ny man. En dag får Almas mamma ett brev från en okänd man som ber henne översätta boken Kärlekens historia från spanska till engelska. Alma ser det som ett tecken. Vem är denne mystiske man och varför är han så intresserad av just den här boken? Är han den som ska göra hennes mamma glad igen?

 

Leo Gursky och Alma turas om att vara berättare i omväxlande kapitel. Och det här är verkligen en bok som kräver sin läsare, och läsarens hela koncentration. Känslan var lite rörig i början, det var lite svårt att hålla isär karaktärerna, men boken fångade mig ändå. Under den följande bokcirkeldiskussionen gick meningarna verkligen isär: vissa älskade boken, andra gav upp efter halva. Själv hamnade jag någonstans mitt emellan, för jag tyckte om berättarstilen, vemodet och klokheten i historien, men jag saknade en övergripande helhet, och det finns några detaljer som fortfarande inte har klarnat ens efter en diskussion. Så det var en intressant läsupplevelse med en märklig kvardröjande känsla och en viss undran. Det skulle vara kul om ni som har läst boken kunde lämna en kommentar om vad ni tyckte!

 

 
 
 
 
 

Kommentera här: