Professorn

Jag har säkert påtalat flera gånger här på bloggen att en av mina absoluta favoritböcker är Jane Eyre av Charlotte Brontë. Jag tycker att boken har allt man kan önska sig på de flesta sätt. Så det var med stor förväntan som jag började läsa Professorn, Charlotte Brontës allra första roman, som refuserades och aldrig gavs ut under hennes livstid. Det var hennes man som till slut, efter hennes död, bestämde att ge ut manuskriptet. Då var man mottaglig att ge ut boken, möjligen på grund av att hon hade fått sig ett namn med Jane Eyre.
Nu kommer Professorn i svensk översättning för första gången på 150 år.

Professorn och Villette, som jag tidigare har skrivit om, har många likheter. Man tror att Brontë tog materialet från Professorn och vände på en hel del, broderade ut och lade till komplikationer, men mycket är självupplevt från den tid hon var lärarinna i Belgien. Romanens huvudperson är William Crimsworth, föräldralös och utan förmögenhet, som uppfostrats med släktingars välvilja. Han tar först anställning hos sin bror, vilket visar sig vara ett misslyckande, och bestämmer sedan på grund av några goda råd att söka anställning som lärare i Belgien. Där får han finna sig i internatskolans och den angränsande flickskolans intriger med dess personal och elever. Han möter också någon som han faller för, men frågan är om de kan bygga ett liv ihop?

Som vanligt tar sig Brontë grundligt med tid att skildra en människas inre kamp, längtan, hopp och tvivel. Men där just sådana passager kunde kännas något långa i Villette, är de mer begränsade och sansade i Professorn. Det är, det lugna tempot till trots, ett driv romanen igenom, och omfånget är endast hälften mot Villettes. Jag jämför de två böckerna så kontinuerligt på grund av att jag tycker att de speglar varandra och har man läst den ena boken förut så ger den andra intressanta återkommande detaljer och annat som är roligt att upptäcka. Språket är noggrannt genomtänkt och utsökt, något att njuta av om man, likt jag, tycker om stilen i Brontës författarskap.

På grund av hoppfullheten, den något lättare stilen och historien som helhet seglar Professorn upp på en andraplats bakom Jane Eyre för mig bland Charlotte Brontës böcker, trots avsaknaden av hemligheter gömda i vindsrum.

 

 

 
 
 

 

 

 

1 Hanneles bokparadis:

skriven

vill läsa, tyckte om Villette.

Kommentera här: