Breven från ön

Poeten Elspeth Dunn är 24 år och bor på den skotska ön Isle of Skye, som hon aldrig har lämnat hittills när hon får ett brev från en beundrare. Det är David Graham, collegestudent från Illinois i USA som skriver, och så småningom fördjupas deras brevväxling och blir till vänskap, sedan kärlek. De två kan skriva om allt möjligt och känner att de örstår varandra bättre än någon annan. Men så bryter första världskriget ut och David anmäler sig som frivillig ambulansförare med placering på västfronten. Elspeth kan bara vänta och be om att han klarar sig oskadd.

År 1940 är Elspeths dotter Margaret förälskad när kriget bryter ut. Hennes fästman är pilot vid det brittiska flyget och Elspeth varnar sin dotter för kärlek i krigstid. Efter ett bombanfall i Edingburgh, där hon numera bor, raseras en vägg och Elspeth hittar de gamla breven från sin ungdom. Kort därefter försvinner hon, och Margaret har bara ett brev som ledtråd i sökandet efter mamman samt sanningen om deras förflutna.

Romanen är skriven helt i brevformat, vilket gjorde mig skeptisk till en början. Men det är ett bra grepp för att kunna återge någons tankar och känslor i första person, och kunna sätta sig in i karaktärernas livhistoria. Känslorna som växer mellan Elspeth och David lever verkligen på boksidorna, likaså livet med sina seder och bruk på den enkla skotska landsbygden i början av förra seklet. Elspeth och David har även en speciell sorts humor sinsemellan som jag uppskattar, så jag njöt av deras brevväxling och drogs med i deras öden.

Språket är alert och intelligent, breven blir nästan som en rapp dialog, särskilt under den första delen av boken, och övergår senare mer i redogörelse när Margaret tar över. Man kan inte låta bli att bläddra framåt och sluka ännu ett brev för att få vetskap om vad som hände under de båda krigen.

Breven från ön träffade känslomässigt helt rätt för min smak – en liten pärla att rekommendera!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera här: