Ett långt spår av blod

»Det första du bör veta om mig är att mitt namn inte är Carter Blake. Det namnet är lika lite mitt som hotellrummet jag bodde i när de anlitade mig.«
 
Ett långt spår av blod (The Killing Season) av Mason Cross är utgiven av Modernista och absolut något att rekommendera till dem som gillar actionsthrillers. Boken är den första i serien om Carter Blake. Det är våld, blod och död i en fartfylld blandning precis så som jag tycker att en välgjord actionthriller ska vara.
 
När Caleb Wardell, den ökände Krypskytten från Chicago, rymmer från death-row två veckor före sin avrättning vänder sig FBI till Carter Blake. Han är en man med en unik förmåga att spår upp personer som inte vill bli hittade, och en person som Wardell dessutom är bekant med sedan tidigare.
Tillsammans med Elaine Banner - en ambitiös FBI-agent som förenar livet som singelmamma med en alltmer framgångsrik karriär - måste Carter spåra Wardell, som nu förflyttar sig över USA och dödar till synes slumpmässigt.
Men Carter och Elaine finner sig snart vara åskådare mer än aktörer i fallet. Och medan de desperat försöker förstå sig på en man som dödar av ren lust, uppdagar de ett virrvarr av lögner och korruption som ska skaka om hela landet.
 
 
 
Carter Blake är något av ett mysterium och någon jag hoppas få veta mer om i kommande böcker. En intressant och välgjorde karaktär behöver nödvändigtvis inte vara någon man vet så mycket om. Författaren har hittat en bra balans som gör att den något lätta personbeskrivningen inte stör, utan snarare gör karaktären mer spännanade. Samtidigt lämnar handlingen inte mycket tid till att tänka efter så mycket. Det händer saker hela tiden och bladvändare är en mycket passande beskrivning av boken.
 
Ett långt spår av blod är ingen mysdeckare, utan en bok för dig som söker fart och spänning i en lite råare miljö, samtidigt som du vill ha ett klurigt mysterium att sätta tänderna i.
 
Tack till Modernista för boken!
 
 
 
 

A Court of Thorns and Roses

Det finns böcker som man köper för att de är så omskrivna, ombloggade och lovprisade att man bara måste. A Court of Thorns and Roses var precis en sådan bok för mig. Dessutom skulle den vara lite inspirerad av Skönheten och Odjuret... Ni hör ju. Svårt att låta bli att klicka hem den då liksom. Men precis som med alla andra böcker som höjs till skyarna löper man risken att bli besviken om boken inte lever upp till de höga förväntningarna.
 
When nineteen-year-old huntress Feyre kills a wolf in the woods, a beast-like creature arrives to demand retribution for it. Dragged to a treacherous magical land she only knows about from legends, Feyre discovers that her captor is not an animal, but Tamlin—one of the lethal, immortal faeries who once ruled their world.

As she dwells on his estate, her feelings for Tamlin transform from icy hostility into a fiery passion that burns through every lie and warning she's been told about the beautiful, dangerous world of the Fae. But an ancient, wicked shadow grows over the faerie lands, and Feyre must find a way to stop it . . . or doom Tamlin—and his world—forever.
 
 
Jag tog ganska god tid på mig att läsa den här och i början får jag erkänna att jag nästan letade fel. Men ungefär samtidigt som Feyra träffar Tamlin för första gången var jag fast. Jag älskade den och jag älskar Sarah J. Maas sätt att skriva. Allt blir så levande och väcker så många känslor. Jag känner likadant för hennes andra serie Throne of Glass. Hon skapar karaktärer som jag bryr mig om och känner med. För mig är det just det som kännetecknar en bra historia. En berättelse som får mig att investera mina egna känslor, även om det slutar med att jag får hjärtat en smula krossat på kuppen.
 
Uppföljaren A Court of Mist and Fury står i hyllan och väntar, men den är tjock... och det skrämmer mig lite. 
 
 
 

Författarbesök: Örjan Bergstedt

I dag hälsar vi författaren Örjan Bergstedt välkommen som är aktuell med komedin Riddarna av Solvidden!
/ Beas Bokhylla.
 
 
 
 
Äntligen har min andra roman, Riddarna av Solvidden släppts ut i handeln. Det är en ljuvlig känsla, den där känslan av att vara klar. Man skriver och skriver. Veckor blir till månader och så äntligen… Ta daa! Så finns den där, boken man levt med så länge. På riktigt i handen, något man kan ta på, öppna och läsa. Så jäkla roligt!

Min debutroman var av det mörkare slaget så jag ville göra något helt annat den här gången och så blev det. Riddarna av Solvidden är en komedi. Jag tänkte: ”Vad skulle hända om ett gäng riktiga nötter, som aldrig får till något ger sig i kast med en räddningsaktion?”

Därefter började handlingen penslas fram: Ett kompisgäng med huvudpersonen John, som är en obotlig slacker, får av en slump reda på att hans mormor kommer att bli hemlös. Soviddens äldreboende ska läggas ner och snart står tanten på gatan om inte pengar skaffas fram å det snaraste! John bestämmer sig för att göra något åt saken och med hjälp av sina minst sagt korkade vänner inleder han ett räddningsuppdrag …………..

Det var otroligt roligt att skriva en komedi och jag kommer troligtvis skriva flera i framtiden. Just nu spenderar jag kvällarna med att skriva en kapitelbok för barn och ganska nyligen avslutade jag en äventyrsroman i fantasymiljö.

 

// Örjan Bergstedt

 

Läs mer om Örjan och Riddarna från Solvidden här.