Flickorna

Flickorna är 27-åriga författaren Emma Clines debutroman, och boken har varit ordentligt hajpad under förra året, i många länder. Jag undvek att läsa så mycket om den på förhand, för att inte färga min upplevelse för mycket av andras, och för att inte få för höga förväntningar.
Historien utspelar sig under sommaren 1969 i Kalifornien. Evie Boyd är en 14-årig tjej, vars föräldrar nyligen har separerat. Pappan har flyttat med sin nya unga flickvän till en annan ort, och Evies mamma är på desperat jakt efter en ny karl. Evie själv är uttråkad denna sommar, och befinner sig i det odefinierbara gränslandet mellan barndom och vuxenliv. Det skär sig mellan henne och bästa väninnan, och så småningom lär hon känna Suzanne, som ingår i en sorts hippie-kollektiv ledd av den karismatiske Russell. Han omger sig med unga kvinnor, predikar frihet och kärlek, och hela gruppen bor på en sliten ranch i en salig röra av kvinnor, småbarn och djur. I brist på regelbunden inkomst letar de mat i soporna, byter, tigger och stjäl. Evie dras till Suzanne och gruppens levnadssätt, och sommaren kommer att föra med sig många nya erfarenheter, på gott och ont.
Det är den vuxna, medelålders Evie som ser tillbaka på den sommaren, och vad som hände, och hon gör det med skarp blick och många års tankar kring orsak och verkan och det mekanismer som satte allting i rörelse. Det är ingen driven actionberättelse vi får, utan mer en berättelse om makt, tillhörighet och unga kvinnors villkor och behov av bekräftelse. Emma Cline skriver med en otroligt säker stil, hennes meningar är små konstverk att dröja vid och begrunda. Jag blir alltid så häpen och förundrad över författare som med de rätta orden kan fånga känslotillstånd, företeelser och psykologiska mekanismer på ett så adekvat sätt. Cline lyckas måla ett drömskt skimmer över Evies sommar och de första stapplande stegen in i den brutala vuxenvärlden. Hon fångar på kornet intrigen och de små hierarkiska stegen upp eller ner i en kvinnlig grupp, och hur äldre män automatiskt ser sig överordnade unga kvinnor och tar sig för både av deras kroppar, arbete och sinnen.

Kollektivets ledare Russell och hans karaktär baseras löst på Charles Manson och hans kollektiv, samt morden som de var inblandade i på slutet av 1960-talet.
Flickorna var en stark läsupplevelse för mig på flera plan, och jag rekommenderar den starkt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera här: