Vänd dig inte om

Tove Alsterdal har gjort sig känd för kriminalromaner som på något sätt även tar upp politiska förhållanden i världen både i nutid och längre tillbaka. Kvinnorna på stranden tog upp ämnen som människohandel och slaveri, Låt mig ta din hand handlade om svenska kopplingar till 1970-talets kommunism och militärstyre i Sydamerika, och I tystnaden begravd om rysk maffia och hur många svenskar med kommunistiska ideal åkte till Sovjetunionen på 1940- och 50-talet för att hjälpa till att bygga den utopiska kommunistiska staten.

Att hon har blandat svenska miljöer med utländska världsangelägenheter och även gått tillbaka i tiden för att förklara politiska skeenden har gjort att jag alltid har lärt mig något under läsningen av hennes böcker.

I Alsterdals senaste roman, Vänd dig inte om, byggs det exklusiva bostäder i området som förr har hyst det beryktade mentalsjukhuset i Beckomberga. Svante Levander, nyligen inflyttad med sin nya unga sambo, blir knivhuggen till döds utanför en affär. Eva, hans före detta fru, har följt efter honom och blir själv nerslagen. Eftersom hon nästan har stalkat sin exman på sistone blir hon misstänkt. Det enda vittnet är en romsk tiggande kvinna, som efter incidenten inte går att hitta. Eva blir tvungen att själv försöka finna henne. Resan leder henne både till Tyskland, och sedan genom Europa till Rumänien, och blir inte någon ofarlig turistvistelse direkt.

Samtidigt gör några pojkar ett makabert fynd i närheten av det gamla mentalsjukhuset, i skogen nära förortsidyllen. Parallellt med detta rör sig någon i mörkret i Beckombergaområdet, och snart är invånarna upprörda och skrämda.

Egentligen är det tre parallella huvudspår som dras upp i historien. Dels är det hur det egentligen låg till med Svante Levander och hans liv, dels historien om det gamla mentalsjukhuset och sedermera nedläggningen av det. Och till sist de romska tiggarnas liv och status runtomkring i Europa.

Intrigen i boken är det inget fel på, Alsterdal får ihop trådarna fint. Däremot går hon inte lika djupt i historien rent politiskt, och då tänker jag på romernas historia och nuvarande problem i Europa. Det känns nästan som om författaren inte riktigt vill ta ställning, och den här delen av berättelsen hade kunnat vara en egen roman. Detsamma gäller delarna om Beckomberga medan mentalsjukhuset fortfarande var i bruk - det är så intressant läsning att jag gärna hade velat läsa mycket mer om den biten. Men annars levererar Alsterdal kvalitativ läsning med grundlig research som vanligt och ett genomtänkt språk. En stabil författare som jag förmodligen kommer att läsa allt av.

 

 
 
 
 
 

Kommentera här: