Yxmannen

Jag hade hört mycket gott om Yxmannen av Ray Celestin innan påbörjad läsning. Boken verkade vara en spänningsroman som lyfter sig ur mängden. Jag läser gärna deckare och thrillers, men de som jag läser ska helst vara något utöver det vanliga tugget. Sen är jag ju svag för historiska deckare, så en bok som utspelar sig i New Orleans 1919 lockade rejält!

Historien baseras löst på en seriemördare som härjade i staden på riktigt i början av förra seklet, men aldrig togs fast, och de brev som återges i boken tros vara autentiska, skrivna av den riktige Yxmannen då det begav sig. Upplägget är som man redan kan gissa sig till att en mördare går lös i staden New Orleans som präglas av rasmotsättningar, korruption, prostitution, fattigdom och våld. Michael Talbot är kriminalinspektören som för några år sedan motsatte sig korruption och fick sin mentor och kollega fängslad. Sedan dess är han en avskydd person inom poliskåren, med en egen personlig hemlighet som han ogärna vill se läcka ut. Ida Davis är en ung flicka som inte får bli polis på grund av kön och etnisk tillhörighet, så hon jobbar på en halvsjaskig detektivbyrå istället. Hon och vännen Lewis ger också sig in i jakten på seriemördaren, en härva som visar sig ha kopplingar både högt och lågt i stadens ekonomiska och sociala hierarki.

Boken är bra och underhållande, jag tyckte framför allt om beskrivningarna om den amerikanska söderns hjärta som New Orleans ibland kallas. Yxmannen utsågs till bästa översatta kriminalroman av Svenska Deckarakademin förra året, och jag kan förstå varför: historien är gedigen, språket bra. Men: jag tycker ändå att en bok som föräras med sådana priser inte får ta så här mycket tid på sig att lyfta. Allt börjar lovande, men tempot stannar av nästan helt i bokens mittparti, och segar sig fram en bra bit innan allt lyfter igen. Dessutom tyckte jag att karaktären Lewis kändes lite överflödig (han baseras på ynglingen som senare bytte namn till Louis och hette Armstrong i efternamn, lämnade staden och blev världsberömd). Visst ger han extra krydda åt stämningen, men vad mordgåtorna beträffar tycker jag att Michael och Ida hade klarat sig bra utan honom.

Med det sagt tycker jag ändå att Yxmannen kan rekommenderas om man vill ha underhållande historisk spänningslitteratur. Nu finns boken dessutom i pocket - bra att ha med sig på eventuella höstweekend-resor eller under pendlingen till jobbet!

 
 
Lena
2017-08-28 @ 10:18:05
URL: http://https://lenasgodsaker.blogspot.se/

Tyckte också att detta var en riktigt bra spänningsroman, men mitt problem var att jag i vissa partier tyckte att den kändes för modern för den tidsperiod den skulle gestalta.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0