Ditt liv och mitt

Majgull Axelsson är en av de svenska författarna som tagit på sig uppgiften att vara folkbildare vad gäller övergrepp och förtryck mot utsatta grupper i samhället. Det har bland annat handlat om funktionshindrade (Aprilhäxan), romer (Jag heter inte Miriam) och i den senaste romanen Ditt liv och mitt förståndshandikappade.

I det senaste fallet berättas historien av den utsattas syster Märit, som är en framgångsrik journalist och på väg hem till Norrköping för att fira sin 70-årsdag hos sin tvillingbror. Man förstår tidigt att tvillingbrodern är en avskydd person och att hans fru Kajsa är Märits barndomsbästis, och att gammalt groll kommer att komma upp till ytan. Majgull Axelsson är ju som bekant en mästare på familjehemligheter som borde stannat begravda men som kommer upp till ytan.

Det visar sig att det har funnits en bror till, Lars, som var ”sinnesslö” som det kallades på den tiden, och som så småningom hamnade på anstalten Vipeholm i Lund. Lars skulle man inte tala om, men hans död för femtio år sedan kom att definiera Märits liv.

Det finns ett syskon till, en syster som dog vid födseln och delade livmodern med Märit och hennes bror. Denna syster har inte försvunnit helt, utan finns som en röst i Märits huvud. Först tycker jag att hon är jobbig och tjatig, men sen inser jag hennes funktion, för det är genom de inre monologerna som mycket av händelserna bak i tiden avslöjas, och Axelsson har ju ofta använt dessa inre monologer för att avslöja saker som karaktärerna i hennes romaner har skyggat för. Så den biten stör mig mindre än de många tillfälligheter som som en kedja formar Märits liv, där den största tillfälligheten av dem alla är mycket betydelsefull, men också lite svår att svälja.

Annars var boken fängslande och Axelsson är mycket bra på att beskriva psykologisk realism, där sorg och skuld är centrala teman. Hon skildrar även den skrämmande intolerans som var norm mot dem som var avvikande, och hur psykisk ohälsa tegs ihjäl, missförstods med ödesdigra konsekvenser (som hos Kajsas mamma) eller gavs brutala ”behandlingar”.

Jag tycker att Majgull Axelssons romaner alltid är läsvärda och av hög litterär- och samhällsvetenskaplig kvalitet, och så även denna gång.

 

 

 

 

 

 

 

 

Två gånger Marple!

Under juli har det inte blivit mindre än två mysterier från Agatha Christie. Båda med miss Marple i huvudroll. En på svenska och en på engelska, men båda lika ljuvliga och mysiga.
 
Först ut var Ett karibiskt mysterium. Miss Marples exotiska semester blir långt från lugn när ett mord begås. Mordoffret är Major Palgrave. En man som alltid hade en historia att berätta. Strax innan han dog berättade han en för Miss Marple och den handlade om en mördare, en mördare som majoren hade ett foto av i sin plånbok. Men Marple fick aldrig se fotot, Majoren avbröt sig i sista stund och dagen efter är han död ...
 
Ett härligt och klurigt mysterium långt bort från den engelska landsbygden, men inte desto mindre charmigt för det. Det enda som störde mig lite var sättet öbefolkningen porträtterades. Det kändes inte lika charmigt, men boken har ju några år på nacken ... 
 
Näst på tur stod A pocket full of Rye. När polisen hittar en handfull råg i en mördad affärsmans ficka, vet de inte vad de ska tro. Mordet är dessutom bara det första polisen får att jobba med. Miss Marple kommer in ganska sent i handlingen, som bekant till ett av offren. Men när hon gör entré så kommer morden i en helt annan dager. För omständigheterna kring dem verkar verkar vara tagna direkt ur en barnramsa.
 
Agatha Christie är klassisk avkoppling. För mig spelar det ingen roll att sättet de är skrivna på med dagens mått mätt inte skulle glänsa och att det saknas en del gestaltning. Jag gillar känslan som en Christie-deckare för med sig. Jag älskar stämningen som alltid möter mig när jag slår upp ett nytt mysterium! Lite som att titta på Morden i Midsomer under semestern. Det är mysigt, även om man kan ha åsikter om både kommissarie, assistent och intrig ibland. Agatha Christie är alltid bra, eller har varit det hittills i alla fall. Och jag har ju en hel del böcker kvar att avverka ur hennes utgivning.
 
En av HarperCollins retro-utgåvor äntligen i min hand. Samlaren i mig har vaknat till liv igen ... 
 
 
 
 
 
 

Sommaren före kriget

Sommaren 1914. Den unga latinläraren Beatrice Nash anländer till den lilla staden Rye i East Sussex med en packlår fylld med böcker. Hon är fritänkande, självständig och smart – något som inte uppskattas av invånarna i det konservativa samhället. Den lokala matriarken Agatha Kent tar henne under sina vingar och familjen Kent blir ett starkt stöd för Beatrice, som sörjer sin fars bortgång. Medan Beatrice försöker finna sin plats i småstaden blir läget i världen alltmer instabilt, kriget rycker närmare. Under några av de varmaste sommarmånaderna i mannaminne förändras både Beatrices och de andra invånarnas liv i grunden.

Sommaren före kriget är en historisk kärleksroman som börjar som en underhållande skildring av småstadslivets intriger, men utvecklas till en gripande berättelse om krig och dess fruktansvärda följder. Det är en roman i Jane Austens anda, som skildrar en familj, en stad och en värld som håller på att förlora sin oskuldsfullhet.

Jag började läsa den här boken dels för att jag tycker om historiska romaner, särskilt engelska sådana, dels för att beskrivningen lovade att romanen skulle passa för personer med Downton Abbey-abstinens. Visst är det lite liknande miljöer, men inget kan fylla tomrummet efter Downton Abbey, inte ens skaparen Julian Fellowes egen roman Belgravia, men det hade jag inte väntat mig heller.

Vad man får här är precis det man ser vid första anblicken: en småmysig roman med inte så många överraskande händelser, det mesta föll ut i slutet som jag hade förväntat mig. Det finns många underhållande, riktigt fyndiga replikskiften på engelskt manér romanen igenom, och den fritänkande, självständiga huvudpersonen som blir en nagel i ögat på vissa och stöttas av andra finner slutligen sin plats och lycka i livet. Inga stora överraskningar, som sagt, men mycket trevlig och lättsam sommarläsning, och en förlorad epok att försvinna in i för ett par dagar.

 

 

 
 
 
 

 

 

 



RSS 2.0