Ditt liv och mitt

Majgull Axelsson är en av de svenska författarna som tagit på sig uppgiften att vara folkbildare vad gäller övergrepp och förtryck mot utsatta grupper i samhället. Det har bland annat handlat om funktionshindrade (Aprilhäxan), romer (Jag heter inte Miriam) och i den senaste romanen Ditt liv och mitt förståndshandikappade.

I det senaste fallet berättas historien av den utsattas syster Märit, som är en framgångsrik journalist och på väg hem till Norrköping för att fira sin 70-årsdag hos sin tvillingbror. Man förstår tidigt att tvillingbrodern är en avskydd person och att hans fru Kajsa är Märits barndomsbästis, och att gammalt groll kommer att komma upp till ytan. Majgull Axelsson är ju som bekant en mästare på familjehemligheter som borde stannat begravda men som kommer upp till ytan.

Det visar sig att det har funnits en bror till, Lars, som var ”sinnesslö” som det kallades på den tiden, och som så småningom hamnade på anstalten Vipeholm i Lund. Lars skulle man inte tala om, men hans död för femtio år sedan kom att definiera Märits liv.

Det finns ett syskon till, en syster som dog vid födseln och delade livmodern med Märit och hennes bror. Denna syster har inte försvunnit helt, utan finns som en röst i Märits huvud. Först tycker jag att hon är jobbig och tjatig, men sen inser jag hennes funktion, för det är genom de inre monologerna som mycket av händelserna bak i tiden avslöjas, och Axelsson har ju ofta använt dessa inre monologer för att avslöja saker som karaktärerna i hennes romaner har skyggat för. Så den biten stör mig mindre än de många tillfälligheter som som en kedja formar Märits liv, där den största tillfälligheten av dem alla är mycket betydelsefull, men också lite svår att svälja.

Annars var boken fängslande och Axelsson är mycket bra på att beskriva psykologisk realism, där sorg och skuld är centrala teman. Hon skildrar även den skrämmande intolerans som var norm mot dem som var avvikande, och hur psykisk ohälsa tegs ihjäl, missförstods med ödesdigra konsekvenser (som hos Kajsas mamma) eller gavs brutala ”behandlingar”.

Jag tycker att Majgull Axelssons romaner alltid är läsvärda och av hög litterär- och samhällsvetenskaplig kvalitet, och så även denna gång.

 

 

 

 

 

 

 

 

1 Lena:

skriven

Borde läsa mer av Majgull Axelsson. De böcker jag läst är så bra.

Kommentera här: