Homan #1 - Helgeandsmordet

Då bland annat min syster talat gott om Mårtensons Homan-deckare, kunde jag inte låta bli att fynda några fina pocket under mitt senaste besök till Återbruket. De är jättefina i olika färger och med en skimrande Cleo i siluett. När det visade sig att en av böckerna var den allra första deckaren om Homan, utgiven 1973, var jag bara tvungen att testa med en gång.
 
 
Kan man få brev från sin far som dog för tio år sedan? Kan man om natten se sig själv ligga död med en förgylld pistol i handen på en tavla? En tavla som nästa dag bara visar sig vara en skogsidyll.

Är den vackra Viveka Berger överspänd, förvirrad eller finns det någon som försöker driva henne till självmord? Eller driver övernaturliga krafter sitt spel?

Det är frågor som Johan Kristian Homan ställs inför, den stillsamme antikhandlaren i Gamla stan som tycker illa om blod men som älskar rödvin, god mat och vackra kvinnor.
 
 
Helgeandsmordet var en trivsam deckare som förflöt i ett angenämnt tempo. Ingen brådska. Livets goda ting (enligt Homan) tilläts inte komma i skymundan trots mysterier och ond bråd död. Känslan blev lite "var sak har sin tid" och det gillade jag. Det är mysigt och Helgeandsmordet lämnade samma känsla som en Christie-deckare bakom sig. Jag tror att Homan har potential att bli ännu en Hercule Poirot för mig, eller en miss Marple. Karaktärer som man kanske inte alltid älskar, men som har en sådan trevlig stämning förknippade med sig att det inte spelar någon större roll att t.ex. Poirot är lite väl pompös ibland.
 
Helgeandsmordet är en traditionell pusseldeckare. Perfekt för den som vill ha en lugn och mysig stund, men samtidigt använda de små grå cellerna i gissningar på upplösningen. Kattälskare blir heller inte besvikna med tanke på siamesen Cleo och den stora roll hon spelar i Homans liv, så väl som för mordmysteriet.
 
Sammanfattningsvis kan jag bara säga att jag trivdes med den här boken och i skrivandets stund har påbörjat ännu en Homan-deckare. Vetskapen om att det finns över fyrtio böcker utgivna, väcker samlaren i mig till liv. Nu har jag något att hålla utkik efter på sommarens alla loppisar.
 
 
1 Lena:

skriven

Älskar verkligen Homan-deckarna.

2 Sanna:

skriven

Nostalgitripp! Jag gillade de gamla Homandeckarna mycket och hade en period när jag läste många av dem - tyvärr tycker jag de senare titlarna (han skriver fortfarande!) inte alls håller måttet och den gode antikhandlaren känns bara gubbsjuk och patetisk i dem. Men de där från sjuttio- och åttiotal är perfekt sommarläsning!

Kommentera här: