Spel

Från Modernista och Louise Bäckelin förlag kom den här boken i lådan som en överraskning. En bok som jag faktiskt var riktigt nyfiken på.
 
Sol lämnar Sverige och svär på att aldrig komma tillbaka. Men när hennes tvillingbror Gustavs kropp hittas i Årstaviken och hans död avskrivs som självmord återvänder hon motvilligt. Med ett fingerat CV får hon anställning vid Handelshögskolans bibliotek. I korridoren träffar hon Erik, studenten som är lite bättre än alla andra och har en likadan tatuering som den hon sett på sin brors döda kropp.
Sol drog nitlotten redan vid födseln. Medan Gustav växte upp på gåslever i deras pappas nya hus på Lidingö blev hon kvar i förorten med sin mentalt instabila mamma. Och om hon har haft svårt att behålla sina jobb, har hennes bror i stället haft problem med vilket han ska välja efter sin examen från Handelshögskolan.
Vad var det egentligen som hände Gustav? Jakten på svar tar Sol djupare in i hans värld. Ur sprickorna i den putsade fasaden börjar mörka sanningar sippra fram. Snart visar det sig att ännu en elev fallit offer för vad tidningarna beskriver som högskolans tuffa karriärshets.
Lek blir till allvar, och Sol dras in i ett spel där bara slumpen avgör vem som är vinnare och vem som är förlorare.
 
 
Det jag gillade allra mest med Spel var att boken lättläst och hade bra driv. Dessutom gillade jag det korta formatet. Någonstans hade jag fått för mig att boken skulle vara en thriller och även om den hade sina spänningsmoment skulle jag snarare kalla det en vanlig roman. Kanske är det jag som har missuppfattat eller så har marknadsföringen varit lite väl entusiastisk. Att både beskrivningen på Bokus och Adlibris liknar den vid Anders de la Mottes böcker känns därför inte helt klockrent. Inte heller att det skulle vara en debut. För visst har väl Anna Roos skrivit en bok för unga vuxna innan, eller förväxlar jag henne med någon annan?
 
Trots det är det en underhållande historia som nystas upp i Spel med en stark kvinnlig karaktär som inte följer regler utan gör som det passar henne. Det gillar jag. Själva spelet som titeln hänvisar till förstod jag mig inte riktigt på. Kanske är det för att jag själv aldrig har satt foten på ett casino och det bidrog lite till att spänningen uteblev. Men på det stora hela var boken välskriven och hade minnesvärda karaktärer. Jag läser gärna något mer Anna Roos i framtiden.
 
 
 
 
 

Kommentera här: