Den gode lögnaren

Eftersom jag läser mycket, är jag en luttrad läsare, som har lärt sig att se igenom plot-twists, knep och som oftast är uppmärksam på små planterade ledtrådar i en berättelse. Med detta följer tyvärr att jag kan känna mig något blaserad över historier som för andra kan te sig som väldigt originella, eftersom de som sällan läser upplever de olika litterära greppen som fräscha. Med detta vill jag bara säga att det krävs ganska mycket för att jag ska uppleva en bok som ”mindblowing” och överraskande, och allt det råkade jag hitta i Den gode lögnaren av Nicholas Searle.

Historien handlar om Roy Courtnay, en svindlare, som närmar sig nittio år. Han bor i en engelsk förort och tänker göra en sista kupp för att sedan dra sig tillbaka med vinsten: han ska förföra den välbeställda änkan Betty. De har träffats via en nätdejtingsida, och det är inte första gången Roy gör något liknande, så han känner sig tämligen trygg med vad han gör och hur det hela ska gå till.

Eftersom berättarperspektiven växlar står det klart från början att Betty inte är så ovetande som Roy tror. Men varför är hon så villig att bli hans offer? Och vem är Roy egentligen, hur blev han sådan han är? Parallellt med de nutida händelserna får vi gå kapitelvis längre och längre tillbaka i tiden, och försöka förstå Roys bakgrund och motiv. I takt med att historien nystas upp och pusselbitarna faller på plats vill jag bara bocka och buga inför författaren – jag baxnar flera gånger över de smidigt utförda, smarta och överraskande vändningarna. Berättelsen sträcker sig över nästan ett sekel, och dess rötter når över kontinenten i olika delar av Europa. Det blir en historia om ondska, godhet, överlevnad mot alla odds eller på bekostnad av andra, och behovet av att göra upp med det förflutna.

Språket flyter fint, med inslag av engelsk återhållsamhet som inte tillåter sig överflöd, och torr humor, något som den märkbart skickliga översättningen låter skina igenom. Det märks genom detaljerna i Roys svindlerier att författaren har arbetat med säkerhetsfrågor som statstjänsteman innan han blev författare. Det är inte för intet som Den gode lögnaren jämförs med verk av Jonh Le Carré och Patricia Highsmith, och har uppmärksammats och prisats i flera länder.

 

Jag har sagt det förut men säger det igen: Louise Bäckelin förlag har fingertoppskänsla när det gäller att plocka guldkorn för sin utgivning. För min del tänker jag hålla koll på de böcker förlaget ger ut.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 Lotta:

skriven

Nu blev jag riktigt nyfiken, måste läsa!

2 Lena:

skriven

Den där skall jag läsa snart.

Kommentera här: