I en mörk mörk skog

Den tillbakadragna författaren Nora bor själv i London och trivs bra med det. En dag dyker det upp en oväntad inbjudan till en möhippa. Det är Noras barndomsvän Clare som ska gifta sig. Vännerna har inte haft kontakt på tio år, och Nora blir mycket förvånad över inbjudan. Hon funderar på att dra sig ur, men bestämmer sig för att åka i alla fall.
Det blir en skara på sex personer som samlas i en fritidshus i de nordengelska skogarna. Men det som var tänkt som en trevlig helg förvandlas till något annat, och efter ett dygn ligger Nora på sjukhus, svårt skadad. Vad hände egentligen i huset, och varför kan hon inte minnas något? Och vad är anledningen till att polisen bevakar hennes sjukhusrum?
Under läsningen av den första fjärdedelen av boken blev jag så full i skratt! Författaren verkar ha tagit till alla tänkbara klyschor som finns, både när det gäller omgivning och karaktärer. I persongalleriet finns den vackra, perfekta blivande bruden, Nora som ju är den blyga, före detta bästisen, Clares nya bästis Flo, som är överspänd och verkar vara besatt av Clare. Till detta kommer en nybliven mamma som längtar hem, en gammal gemensam kompis, Nina, som är dn stöddig, självsäker lesbisk läkare, samt Tom, som får vara med i egenskap av homosexuell konstnärlig kompis.
Lägg därtill det stora moderna glashuset som känns som en upplyst scen, den obefintliga mobiltäckningen, och att den fasta telefonen dör när gänget bara har varit i huset ett par timmar. Jag fnissar och tänker på Jonas Gardells gamla parodi om amerikanska skräckfilmer, ni vet den:

”Na, na, na, na, na-na-na-na-naaaa
- Gud, va kul att vi fem amerikanska ungdomar ska ha hashparty på stranden. Vi kan röka jointar och grovhångla som fem amerikanska ungdomar alltid gör.
- Men vad var det Betty?
- Jag tyckte nyss jag nån stirra på oss från den där övergivna kyrkogården där uppe.
- Äsch, Betty. Lägg av!
Na, na, na, na, na-na-na-naaaa.
- Grabbar, nu har jag ba' en jättebra idé ba'! Vi går upp och övernattar i det där övergivna huset som inte en människa har satt sin fot i sen en psykopat slaktade sin familj med en yxa för 15 år sen.
- Ja, det gör vi!
Inne i huset...
- Men det finns ju inget att käka i det här huset som inte en människa har satt sin fot i sen en psykopat slaktade sin familj med en yxa för 15 år sen.
- Vad ska vi göra då?
- Vi grabbar åker in till stan och köper en pizza och lämna brudarna ensamma i huset som inte en människa har satt sin fot i sen en psykopat slaktade sin familj med en yxa för 15 år sen.
- Ja, det gör vi!
Na, na, na, na na-na-na-naaaa”


Men av någon anledning avfärdar jag inte boken utan läser vidare. Och efter ett tag finns det inte längre något klyschigt eller skrattretande med historien. Den utvecklas istället till en smart, otäck och spännande berättelse. Jag misstänker att författaren medvetet lekte med läsaren i början, för hon verkar ha hela historien med alla sina små detaljer stadigt i händerna hela vägen igenom. Så istället för något att göra narr av blir det en thriller jag hetsläser. När slutet kommer är jag nöjd och imponerad. I en mörk mörk skog skulle göra sig väldigt bra som film, och jag hoppas att vi får läsa fler översätta romaner av Ruth Ware i framtiden.

 

 

 

 

 

 

 
 
 
1 Lotta:

skriven

Jag har också läst men tyckte inte om slutet - absurd händelseutveckling tycker jag. Men, jag läste också Ruth Wares andra bok, The woman in cabin ten, och den tyckte jag var bra! Det är en klassisk deckare som utspelar sig på en båt i Nordsjön. Läs den!

Kommentera här: