Jag lät dig gå

Jag lät dig gå har hyllats flitigt sedan den kom. Kanske var det därför jag drog mig lite för att läsa den. När förväntningarna är för stora kan man nästan inte bli annat än besviken.
 
Femårige Jacob och hans mamma är på väg hemåt en mörk och blöt novemberkväll. De har bara en kort bit kvar att gå när han plötsligt släpper taget om hennes hand och springer ut i gatan. Samtidigt kommer en bil körande i rasande fart och Jacob hinner inte undan. Föraren smiter och kvar på gatan ligger den döde pojken. Över honom hukar sig hans svårt chockade mamma. Hela hennes liv har krossats i ett ögonblick.
Fallet hamnar på polisinspektör Ray Stevens bord. Han har inga ledtrådar men är fast besluten att hitta den skyldige, och är beredd att riskera allt för att skipa rättvisa åt en kvinna som drabbats av varje förälders värsta mardröm.

För Jenna är det omöjligt att fortsätta leva i hemstaden Bristol hennes liv är ödelagt. Det enda hon vill är att lämna allt bakom sig och börja på nytt. Jenna flyttar till en liten by i Wales. Hon försöker desperat glömma sitt förflutna men jagas av fasansfulla minnen. Byns invånare undrar förstås vem hon är och varför hon sökt sig just dit. Men Jenna håller alla på avstånd, släpper ingen in på livet.
Medan polisen arbetar börjar Jenna långsamt tro på en framtid. Men är det alls möjligt att lämna ett liv för ett helt annat? Det förflutna kommer obönhörligt ifatt henne och dess konsekvenser är förödande.
 
 
Så, blev jag besviken?
Nej, inte direkt. Möjligen tycker jag att bokens första halva var aningen långsam. Boken ska ju ändå föreställa en thriller. Och jag tror att en mindre tålmodig läsare skulle kunna få för sig att lägga ner boken på grund av det. Det vore ett stort misstag för sedan tar handlingen fart och spänningen från bokens inledande rader återvänder. Fanns det något annat att klaga på så skulle det vara att ordet "plötsligt" överanvänds. Det förekommer i stort sett i varje kapitel och ibland flera gånger på samma uppslag. Själv har jag alltid fått lära mig att använda det ordet mycket sparsamt.
 
För övrigt var boken välskriven, med nyanserade karaktärer och ett härligt och överraskande upplägg. Absolut något för den som gillar böcker som inte är rena deckare utan mer åt psykologiska hållet.
 
Boken har tidigare recenserats av Judit här på bloggen och vill ni veta vad hon tyckte kan ni klick här.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: