Och så var de bara en

Jag kommer fortfarande ihåg när jag läste den här boken för allra första gången. Eller egentligen lyssnade jag, för det var med den här ljudboken (fast på originalspråk) som vi inledde fredagsmorgonens engelskalektion under gymnasiet. Bästa lektionen i veckan, om ni frågar mig. Jag minns hur jag satt och kryssade av karaktärerna allteftersom de dog samtidigt som jag listade misstänkta. Men inte lyckades jag knäcka den nöten...
 
Tio främlingar har blivit bjudna till en herrgård på en isolerad ö utanför Englands sydkust. Gårdens okände ägare dyker själv aldrig upp, men låter snart sina gäster förstå att var och en kommer att bestraffas. Moraliskt är de alla skyldiga till mord som de aldrig har stått till svars för. När den första döda kroppen hittas, samtidigt som det står klart att all kontakt med omvärlden är bruten, inleds en mardrömslik kamp på liv och död.
 
Tyvärr hade jag inte hunnit glömma bort mördaren tills omläsningen, men det gjorde ingenting. Det här är enligt mig en av Agatha Christies allra bästa, för att inte säga läskigaste. Jag älskar stämningen som finns i boken. Den isolerade ön, det råa, kalla och blåsiga. Perfekt landskap för mord. Dessutom är berättelser med strandsatta, instängda, och isolerade karaktärer underbart att läsa om när det finns en mördare ibland dem. Jag vet att jag har läst ett par andra böcker på temat innan, bland annat Gretchen McNeils ungdomsrysare Ten.
 
Har ni inte läst Och så var de bara en... än, bara gört! Tv4 visade en filmatisering på boken för inte så länge sedan och den ska jag ta tag i nu när jag har boken i färskt minne.
 
Min fina Agatha Christie-hylla. Det är snart dags att hitta en ny utgåva att samla på ;)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1 Lena:

skriven

Verkligen jättesnygga omslag.

Svar: Ja, de är underbara!
Bea, Sara och Judit

Kommentera här: