Två systrar

Jag har läst nästan alla Åsena Seierstads böcker – alla utom den som handlar om Anders Breivik. Hon har skrivit reportageböcker om Afghanistan, Tjetjenien, Serbien och Irak, och samtliga böcker har haft både en historiskt förklarande- och en mer personlig del, där hon presenterar och följer människor i sammanhanget hon skriver om. Jag har tyckt om dem allihop och lärt mig massor på köpet. I sin senaste bok, Två systrar, tar Seierstad sig an ämnet om hur västerländska ungdomar blir till rekryter i extremistiska organisationer, i det här faller IS. Det är en dokumentär skildring om två norska tonårssystrar, Ayan och Leila, som utan sina föräldrars vetskap planerar och utför sin resa till Syrien och jihad, det heliga kriget.

Familjen, som ursprungligen kommer från Somalia, befinner sig plötsligt i en mardröm. Förutom flickorna och föräldrarna finns det tre pojkar i familjen, Ismail, som är sjutton år, och två småbröder i förskoleåldern. Alla blir så klart starkt påverkade av händelserna, och medan familjen försöker med alla medel att få hem flickorna, får vi, parallellt med berättelsen om deras kamp, ta del av varför saker och ting är som de är i Syrien, hur det kommer sig att det blev krig, samt vad som ledde Ayan och Leila, två intelligenta och välintegrerade flickor, från en vanlig muslimsk men sekulär uppväxt till mer och mer fundamentalistiska kretsar.

Pappan, Sadiq, bestämmer sig för att åka efter sina döttrar, och får vara med om en hel del, bland annat uppleva tortyr i en avrättningscell hos IS. Mellanbrodern Ismail blir en alltmer övertygad ateist. Mamma Sara ger först nästan upp, men försöker sedan rädda de kvarvarande två småpojkarna på sitt eget sätt. Berättandet kommer väldigt nära genom att så många karaktärer kommer till tals. Det är allt från lärare, kompisar och släktingar till chattkonversationer och mailväxlingar karaktärerna emellan.

Det måste vara en ofattbar mängd research och bakgrundsarbete bakom den här boken. Resultatet är mycket skickligt upplagt, så att varken de historiska och politiska förklaringarna eller sökandets vedermödor blir långtråkiga. Boken skildrar också verkligheten på plats i Syrien på ett insiktsfullt och kunnigt sätt, likaså det politiska maktspelet som har ringar bort till världens alla hörn. Växlingen mellan det stora och det lilla perspektivet är inte bara bra för att behålla läsarens intresse, utan får oss att förstå processerna bakom utvecklingen av IS och hur de lyckas locka till sig så många rekryter från västländer. Det berättas också om häpnadsväckande nätverk i Norge, där gränsen mellan fredliga muslimska åsikter och mer extrema kan vara flytande, olika grupper är engagerade i olika sakfrågor och kan tolka islam och Koranen på mycket skilda sätt. Vid läsningen inser man hur svårt det kan vara att se skillnad på fredliga religiösa grupper och de som är mer destruktiva, och inte falla i fällan som drar ”alla muslimer” över en kam.

Två systrar är, precis som Seierstads tidigare böcker, ett viktigt inlägg i den nutida samhällsdebatten, samtidigt som den är ödmjuk i sin framställning och mycket bildande. Det kan hända att jag redan i februari har läst årets viktigaste fackbok. I varje fall är Två systrar en reportagebok i världsklass.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera här: