Månadsrapport: Maj

Den här månaden blev det fem fysiska böcker, men jag hann också med tre ljudböcker under min provtid på Bookbeat. 
 
 
Ej med på bild av de fysiska böckerna: Monstret i natten (som jag lånade av min son) 
 
 
 Ljudböckerna:
 
En sax i hjärtat En sån som du Och varje morgon blir vägen hem längre och längre 
 
Månadens böcker:
Mer än ord - Nora Roberts
Utan återvändo - Nora Roberts
En sax i hjärtat - Marie Bengts
En sån som du - Gillian Flynn
Och varje morgon blir vägen hem längre och längre - Fredrik Backman
Hemligheter små - Christina Schiller
Kings rising - C.S. Pacat
Monstret i natten - Mats Strandberg, Sofia Falkenhem
 
 
 
Till Boktolvan: 0 (3/12)
Till Nora Roberts-utmaningen: 2 (5/10)
Avslutade serier: 1 (4/10)
Goodreads reading challenge: 8 (32/75)
 
Månadens bästa: Den här månaden står det mellan Hemligheter små och Kings rising. Två ganska olika berättelser, men som båda väckte mycket känslor hos mig. 
 
 
 
 

Och varje morgon ...

Det är en konst att skriva kort och ändå ge läsaren en djup känslomässig upplevelse. Kanske är det därför jag inte är någon storläsare av noveller. Jag vill få en relation till karaktärerna och känna med dem för att höja läsupplevelsen ett extra snäpp. Ju färre sidor boken har, desto mindre tid har författaren på sig att skapa det där bandet med läsaren.
 
Sedan finns det förstås författare som är alldeles fantastiska på att väcka känslor hos sina läsare oavsett textlängd. Och jag tror att ni är många som håller med mig om jag säger att Fredrik Backman är en av dem.
Jag skrattar nästan dagligen åt hans rader på sociala medier. I kortromanen om Farfar och Noa har han med små medel lyckas han skapa en mycket känslosam berättelse.
 
 
 
Farfar och Noah sitter på en bänk och pratar. Under bänken växer hyacinter, just de blommor som farmor odlade i sin trädgård.

Farfar och Noah kan prata med varandra om allt. Om livets alla frågor, både de största och de minsta. Under samtalet med Noah kan farfar inte låta bli att minnas hur det var att förälska sig i farmor, och hur det var att förlora henne. Han kan fortfarande se henne framför sig och fruktar den dag då han inte längre kommer att minnas henne.

Farfar inser att den värld han känner håller på att förändras. Därför vill han stanna här på bänken med Noah, där doften av hyacinter fortsätter vara så stark. Men minnena blir allt svårare att fånga och farfar och Noah är nu tvungna att lära sig att göra det svåraste av allt: ta farväl.
 
Jag passade på att lyssna på Och varje morgon ... en eftermiddag då jag skulle städa. Det var i alla fall så det var tänkt. Men den eftermiddagen blev det inte så mycket gjort faktiskt. Jag tömde diskmaskinen, fyllde den med ny disk och däremellan stod jag mest och tittade ut genom köksfönstret och torkade bort en och annan tår.
 
Anledningen till att jag lyssnar på ljudböcker är för att det är så smidigt att kunna göra saker, tråkiga saker, under tiden. Men är en bok riktigt fängslande är det svårt att koncentrera sig på något så enkelt som att hänga tvätt. Och köra bil kan nästan bli lite farligt ... Trots det, eller kanske just därför, skulle jag rekommendera att ni tar och lyssnar på berättelsen om Noah och hans farfar. Eller läser den om ni föredrar det. 
 
 

Vad som än händer

Det är spännande att uppleva hur en och samma författare kan skifta så mycket i stil och kvalitet mellan två böcker! Första gången jag kom i kontakt med Kristin Hannah var det genom Den frusna trädgården som en kollega och vän rekommenderade. Den boken upplevde jag som både välskriven och spännande, en historiskt bildande roman med dubbla tidsperspektiv. Så jag tog mig an Vad som än händer med förväntan, och blev både lite besviken och ofta full i skratt...

Året är 1974 när den coola, snygga, orädda Tully flyttar till Firefly Lane i Seattle, där Kate bor. De två flickorna blir bästa vänner, något som de kommer att vara i över trettio år. De är varandras motsatser, och där Tully är driven på gränsen till besatthet är Kate den lugnare, mer förnuftiga typen. Deras respektive liv kommer att ta sig ganska olika vägar, men vänskapen består. Vi får helt enkelt följa dem i livet i över trettio år boken igenom.

Tja, den här boken blev av förklarliga skäl inte nominerad till några priser, utan är ren och skär underhållningslitteratur med ibland pinsamma inslag. Det blir ofta både klyschigt och smetigt, och jag skruvar mig bakom skämskudden. Men jag fortsätter att läsa, för sådan här litteratur kan också fungera som eskapism, och boken är ju lättläst och roande, så ja, varför inte... Så småningom kommer (som väntat) Det Stora Sveket, och senare, något mer oväntat Den Ofattbara Tragedin, och då är jag redan så pass vän med Kate och Tully att händelserna berör mig. Så jag är minst sagt kluven till den här boken, men kan rekommendera den som världsflykt en dag då man behöver något lättläst som tidsfördriv.

 

Det finns tydligen  en fristående fortsättning på Kate och Tullys historia... Vi får se om jag ger den en chans i framtiden...