Författarbesök: Örjan Bergstedt

I dag hälsar vi författaren Örjan Bergstedt välkommen som är aktuell med komedin Riddarna av Solvidden!
/ Beas Bokhylla.
 
 
 
 
Äntligen har min andra roman, Riddarna av Solvidden släppts ut i handeln. Det är en ljuvlig känsla, den där känslan av att vara klar. Man skriver och skriver. Veckor blir till månader och så äntligen… Ta daa! Så finns den där, boken man levt med så länge. På riktigt i handen, något man kan ta på, öppna och läsa. Så jäkla roligt!

Min debutroman var av det mörkare slaget så jag ville göra något helt annat den här gången och så blev det. Riddarna av Solvidden är en komedi. Jag tänkte: ”Vad skulle hända om ett gäng riktiga nötter, som aldrig får till något ger sig i kast med en räddningsaktion?”

Därefter började handlingen penslas fram: Ett kompisgäng med huvudpersonen John, som är en obotlig slacker, får av en slump reda på att hans mormor kommer att bli hemlös. Soviddens äldreboende ska läggas ner och snart står tanten på gatan om inte pengar skaffas fram å det snaraste! John bestämmer sig för att göra något åt saken och med hjälp av sina minst sagt korkade vänner inleder han ett räddningsuppdrag …………..

Det var otroligt roligt att skriva en komedi och jag kommer troligtvis skriva flera i framtiden. Just nu spenderar jag kvällarna med att skriva en kapitelbok för barn och ganska nyligen avslutade jag en äventyrsroman i fantasymiljö.

 

// Örjan Bergstedt

 

Läs mer om Örjan och Riddarna från Solvidden här.

 

 

 

 

Författarbesök: Joseph Davis

I dag hälsar vi fantasyförfattaren Joseph Davis varmt välkommen till bloggen! Dessutom har vi fått förmånen att lotta ut ett exemplar av hans bok "Markus av Trolyrien" via Instagram, så missa inte det. Besök @beasbokhylla för att vara med och tävla! / Beas bokhylla
 
  
 

En gång frågade jag en svensk vän varför svenskarna tar av sig skorna när de kommer in i ett hus. ”Varför vill amerikanerna ha skorna på?” kontrade hon, och jag hade inget svar.

Ett tvärkulturellt möte är ofta ett möte med det absurda. Som amerikan bosatt i Sverige möter jag det absurda varje dag, både hos min svenska omgivning och hos mig själv. Osthyvlar, fika, tusen olika sätt att spola en toalett (och än så länge inte ett enda lilla silverhandtag) – varje dag möter jag företeelser som är självklarheter här i Sverige men som skulle ha varit otänkbara i USA. Kulturskillnaderna kan väcka olika reaktioner hos mig, från skratt till frustration eller ibland båda två (ska man verkligen betala fem kronor för en offentlig toalett!) Med lite eftertanke kan både skrattet och frustrationen hjälpa mig att upptäcka det absurda hos mig själv, att ifrågasätta mina egna ”självklarheter” och växa som människa. Och så kan det hjälpa mig att skriva fantasy och skapa konstiga och härliga världar.

I höstas debuterade jag på svenska med fantasyromanen ”Markus av Trolyrien”. I boken följer man med Markus, en svensk tonårskille som av misstag blir kidnappad till Valarien, en värld med helt annorlunda spelregler. Där tror folk att han är den försvunne prinsen som ska rädda dem ifrån de invaderande monstren, och de låter sig inte övertalas av hans protester. Samtidigt som Markus brottas med sin nya uppgift som världens motvillige beskyddare måste han även lära sig att navigera Valariens nya och främmande kultur.

När jag skapade Valarien tänkte jag först och främst på kulturkrockar – sådana som jag har varit med om och sådana som jag skulle kunna vara med om. Min fantasyvärld blev ett enda stort ifrågasättande av sådant som är självklart här i Trolyrien (som valarna kallar vår värld). Varför köpa nya kläder hela tiden när man kan plocka dem från ett orange klädesträd i stället? Varför klippa gräset när man kan äta det, och vad menar du med att det ska vara grönt? Varför hälsa i hand som en vilding när man kan hälsa med ett artigt spottande? Och varför slänga helt bra sopor när man kan mata byns jättesnigel med dem?

För Markus kan sådana kulturella skillnader leda till förvirring och frustration. För bokens läsare har det lett till en hel del skratt. Markus av Trolyrien är skriven för tonåringar men har även fått bra respons av barn och vuxna, och mycket av tjusningen verkar ligga i den absurda världen. Emma på Bokgläntan beskriver Valariens unika växtlighet som ”en riktig färgklick” och skriver ”jag gillade miljön skarpt”. Västmanländskans bokblogg skriver om ”kontrasterna mellan människovärlden (Trolyrien) och Valarien och alla de seder och varelser som Markus möter där” och säger att det gör Markus av Trolyrien till ”en riktigt rolig bok på många ställen.” Även yngre läsare har skrattat och skämtat om det traditionella valariska hälsningssättet.

Tvärkulturella möten kan vara mycket berikande. I mitt fall har de även berikat mitt författarskap. Gillar du roliga kulturkrockar, oväntade händelser och färgglada, absurda miljöer, då är du varmt välkommen att följa med Markus på hans äventyr i Valarien.

/Joseph

 

Gör gärna ett besök på Josephs författarsida på facebook! 

Markus av Trolyrien kan du köpa på bland annat Bokus och Adlibris.

 

Författarbesök: Mattias Lönnebo!

I dag har vi en speciell gäst här på bloggen, nämligen författaren Mattias Lönnebo. Tack så mycket för att du ville dela med dig om ditt författarskap. /Beas bokhylla
 
 
 

Kanske tillhör jag en utdöende art i Tv-seriernas och spelens glimrande värld? En varelse som tycker om doften av papper och böcker? Jag älskar orden – och även det som inte skrivs ut, tomrummen mellan de flödande meningarna och raderna som fylls ut av läsarens egen fantasi. Det outsagda fascinerar.

Jag har alltid varit intresserad av de fantasifulla berättelserna. I skolan slukade jag allt inom science fiction och fantasy som jag kunde hitta i skolbiblioteket. Därefter dammsög jag stadsbiblioteket i Uppsala, och önskade mig böcker till present och julklapp. Jag har fortfarande kvar många av dem: De gula Delta Science fictionböckerna från 70-talet, Stiftelsetrilogin och Sagan om ringen.

Tänk att det fanns de som kunde skapa alla dessa imaginära, men ändå så levande världar, och förmedla dem till andra! Dessa mytologiska varelser som kallades författare.

Jag började skriva egna små äventyr vid tidig ålder, och övergick i tonåren till att göra rollspelsäventyr och fantasifulla världar i Rune Quest, Call of Cthulhu, och andra spel. Det var roligt och mycket kreativt. Jag lärde mig konsten att skapa spänning och intriger, för om jag misslyckades skulle mina vänner gäspa och gå hem, och det ville man ju inte! Omedelbar respons – en hård men nyttig skola.

Jag var samtidigt fast besluten att jag skulle skriva minst en bok, men det dröjde tills den drömmen kunde förverkligas. Det finns så mycket annat som måste prioriteras, och det dröjde innan jag fann mitt språk och hittade mitt sätt att skriva. Hur gör jag då för att få tid när jag arbetar heltid med annat? Ja, det gäller att ha disciplin. Jag sätter av en tid, ofta på morgonen eller under ledigheter, då jag skriver lite utan att pressa mig själv. Det räcker med några få ord eller en sida. Efter ett år har det blivit till en hel bok.

Och efter många år har det blivit ett antal barn- och ungdomsböcker, och några för vuxna. Var kommer drivkraften ifrån? Rik blir jag inte, för det är få förunnat att kunna leva på sitt skrivande. Men jag har roligt, då och då får jag höra något gott om det jag producerat. Det är nog helt enkelt en längtan efter att skapa något nytt, att vara kreativ och att ge något till andra.

Böckerna handlar inte om mig själv, (Jag är nog rätt ointressant) utan om situationer som jag tänker mig in i. Jag vill att läsaren ska fångas av magin, känna empati och intresse för bokens karaktärer, och bli uppmuntrade. När man skriver är det allra viktigaste att man har en bra historia, intressanta huvudpersoner – men också enligt mig att förmedla en hoppfull känsla. Jag tror att det är viktigt, särskilt idag, i vår konfliktfyllda värld, att peka på hoppet och ljuset. Men inte som propaganda, ett politiskt manifest, utan som en upplevelse som man kan ta till sig.

Det är därför som jag tycker att fantastiken har en särskild uppgift. Den kan vara mycket realistisk på vissa sätt, men samtidigt fri från vår världs begränsningar – befriad till att förtydliga ett dilemma, eller avslöja något som vår egen kultur är blind inför. Andras böcker har hjälpt mig att utvecklas som människa. Jag hoppas att mina kan hjälpa andra på samma sätt.

Jag har hittills skrivit en enda deckare under pseudonym. Den heter Rött Kort, och handlar om trafficking, säkerhetspolitik, dolda nätverk och barn till salu. Berättelsen ligger skrämmande nära verkligheten, men har samtidigt ett fantasifullt inslag i ett spöke, eller en hallucination, beroende på hur man vill tolka det – som hjälper huvudpersonen att lösa brotten. Även i denna hårdkokta spänningsroman finns ett ljust budskap. Allt är inte mörker – och de handlingar vi gör av kärlek kan faktiskt utföra storverk här i världen.

 

Drömfångarna är min senaste bok (2017). Jag gillar det där med drömmar, samspelet mellan vakenheten, fantasin och drömmen. Var börjar det ena och var slutar det andra? Att utforska det här i en riktigt spännande fantasyroman för 9-12 åringar var en riktig utmaning. Det gällde att kunna minnas hur det kändes att vara barn, och hur det skulle vara om den där gränsen mellan verkligheten och fantasin var lite mindre självklar. (Som den ju ofta är för barn.) Vad skulle vara roligare än att tillbringa sommarlovet på ett privat tivoli, med kompisar och utan köer? Rena drömmen! Boken handlar om Nicola, Amanda och Teo som ska på sommarkollo på Barnens Bästa Ö. Det är en sådan fantastisk plats med ett eget hemligt tivoli. Men snart märker de att det är något som inte stämmer. Ön är inte ofarlig och tivolits åkturer har en egen vilja efter stängningsdags …

 

Och så tycker jag att de unga förtjänar det bästa språket. Inte ett tillkrånglat, men ett vackert språk. Jag anstränger mig verkligen för att det ska vara trovärdighet och poesi; realism och dröm. Även en svart jättekanin som bor i en skräcktunnel kan visa sig vara din vän. Mitt i mardrömmen lyser det till av ljus, och du vet plötsligt att allt ännu inte är förlorat. Nyckeln som du har kring halsen, kan visa sig vara det magiska vapnet som besegrar monstret under sängen.

Det sägs att bara fantasin sätter gränser – Jag säger: Bara fantasin överskrider dem!

 

/Mattias Lönnebo

 

  
 
Urval av Mattias tidigare utgivning
  
 
 

Mer om Mattias!

Född: 1964.

Arbete: Präst i Gamla Uppsala, skribent och författare.

Familj: Hustru och två barn. Webplats: www.lonnebo.com