A Court of Thorns and Roses

Det finns böcker som man köper för att de är så omskrivna, ombloggade och lovprisade att man bara måste. A Court of Thorns and Roses var precis en sådan bok för mig. Dessutom skulle den vara lite inspirerad av Skönheten och Odjuret... Ni hör ju. Svårt att låta bli att klicka hem den då liksom. Men precis som med alla andra böcker som höjs till skyarna löper man risken att bli besviken om boken inte lever upp till de höga förväntningarna.
 
When nineteen-year-old huntress Feyre kills a wolf in the woods, a beast-like creature arrives to demand retribution for it. Dragged to a treacherous magical land she only knows about from legends, Feyre discovers that her captor is not an animal, but Tamlin—one of the lethal, immortal faeries who once ruled their world.

As she dwells on his estate, her feelings for Tamlin transform from icy hostility into a fiery passion that burns through every lie and warning she's been told about the beautiful, dangerous world of the Fae. But an ancient, wicked shadow grows over the faerie lands, and Feyre must find a way to stop it . . . or doom Tamlin—and his world—forever.
 
 
Jag tog ganska god tid på mig att läsa den här och i början får jag erkänna att jag nästan letade fel. Men ungefär samtidigt som Feyra träffar Tamlin för första gången var jag fast. Jag älskade den och jag älskar Sarah J. Maas sätt att skriva. Allt blir så levande och väcker så många känslor. Jag känner likadant för hennes andra serie Throne of Glass. Hon skapar karaktärer som jag bryr mig om och känner med. För mig är det just det som kännetecknar en bra historia. En berättelse som får mig att investera mina egna känslor, även om det slutar med att jag får hjärtat en smula krossat på kuppen.
 
Uppföljaren A Court of Mist and Fury står i hyllan och väntar, men den är tjock... och det skrämmer mig lite. 
 
 
 

Vänd dig inte om

Tove Alsterdal har gjort sig känd för kriminalromaner som på något sätt även tar upp politiska förhållanden i världen både i nutid och längre tillbaka. Kvinnorna på stranden tog upp ämnen som människohandel och slaveri, Låt mig ta din hand handlade om svenska kopplingar till 1970-talets kommunism och militärstyre i Sydamerika, och I tystnaden begravd om rysk maffia och hur många svenskar med kommunistiska ideal åkte till Sovjetunionen på 1940- och 50-talet för att hjälpa till att bygga den utopiska kommunistiska staten.

Att hon har blandat svenska miljöer med utländska världsangelägenheter och även gått tillbaka i tiden för att förklara politiska skeenden har gjort att jag alltid har lärt mig något under läsningen av hennes böcker.

I Alsterdals senaste roman, Vänd dig inte om, byggs det exklusiva bostäder i området som förr har hyst det beryktade mentalsjukhuset i Beckomberga. Svante Levander, nyligen inflyttad med sin nya unga sambo, blir knivhuggen till döds utanför en affär. Eva, hans före detta fru, har följt efter honom och blir själv nerslagen. Eftersom hon nästan har stalkat sin exman på sistone blir hon misstänkt. Det enda vittnet är en romsk tiggande kvinna, som efter incidenten inte går att hitta. Eva blir tvungen att själv försöka finna henne. Resan leder henne både till Tyskland, och sedan genom Europa till Rumänien, och blir inte någon ofarlig turistvistelse direkt.

Samtidigt gör några pojkar ett makabert fynd i närheten av det gamla mentalsjukhuset, i skogen nära förortsidyllen. Parallellt med detta rör sig någon i mörkret i Beckombergaområdet, och snart är invånarna upprörda och skrämda.

Egentligen är det tre parallella huvudspår som dras upp i historien. Dels är det hur det egentligen låg till med Svante Levander och hans liv, dels historien om det gamla mentalsjukhuset och sedermera nedläggningen av det. Och till sist de romska tiggarnas liv och status runtomkring i Europa.

Intrigen i boken är det inget fel på, Alsterdal får ihop trådarna fint. Däremot går hon inte lika djupt i historien rent politiskt, och då tänker jag på romernas historia och nuvarande problem i Europa. Det känns nästan som om författaren inte riktigt vill ta ställning, och den här delen av berättelsen hade kunnat vara en egen roman. Detsamma gäller delarna om Beckomberga medan mentalsjukhuset fortfarande var i bruk - det är så intressant läsning att jag gärna hade velat läsa mycket mer om den biten. Men annars levererar Alsterdal kvalitativ läsning med grundlig research som vanligt och ett genomtänkt språk. En stabil författare som jag förmodligen kommer att läsa allt av.

 

 
 
 
 
 

Tre kortrecensioner

Jag har haft flyt med läsningen den senaste tiden, och ibland orkar jag inte skriva någon utförlig recension av en bok. Så här kommer istället tre boktips med var sin kortrecension:

Jag är här av Clélie Avit: Elsa ligger i koma efter en klättringsolycka, och det har hon gjort så pass länge att läkarna inte hyser något hopp om hennes uppvaknande. Vad de inte vet är att Elsa har börjat höra det som pågår runt henne. En dag råkar en ung man, Thibault av misstag komma in i hennes rum, och blir förälskad i henne. Kommer han att lyckas övertyga Elsas familj att inte stänga av de livsuppehållande maskinerna? En bok där karaktärerna fick djup och en historia som trots sin korthet berörde mig.

Den hemliga kvinnan av Anna Ekberg: Louise driver ett café i en liten kuststad i Danmark och är lycklig med sin Joakim. En dag kommer en upprörd man in i caféet och hävdar att Louise är hans sedan några år försvunna fru, heter Helene och är arvtagerska till ett företagsimperium. Smart konstruerad och spännande historia med många vändningar, dock inte helt trovärdig i sina detaljer...

Vi två av Andy Jones: Fixher och Ivy blir kära vid första ögonkastet och vet att de är ämnade för varandra. Sen börjar allt att hända väldigt snabbt, och under deras första år tillsammans får de vara med om mer än de flesta par får under tio år. De får också erfara att det är en sak att bli kär, och en helt annan att hålla kärleken vid liv i vardag och motgång, och att välja varandra om och om igen. Jag tyckte mycket om denna okonventionella kärlekshistoria, inte minst för dess vardagliga, mänskliga detaljer.

 

 
 
Hoppas att tipsen gav läslust! Jag rekommenderar alla tre böckerna!